Solvig Dillman, Hammarby IF, gick ut med en ledning med 11 minuter före Britt Ericson, också Hammarby IF, och valde till första kontrollen ett säkert och snabbt vägval. Hon tar en lätt högersväng och säkrar sig lätt genom att löpa på åsen och pricka av de tre höjderna. På den tredje höjdens kant, ligger en sten som ger ett exakt utgångsläge för att ta första kontrollen.

Britt Ericson valde att springa rätt på - men sankmarkerna hon skall styra in sig på, ligger, som sankmarker så ofta gör här i fjällen, i ljungmarker och är därför svåra att få exakt grepp om i tävlingsfart. Därför hamnar hon till höger om kontrollen och tappar nästan 4 minuter. Marita Karlsson lyckas däremot styra rätt och prickar kontrollen.

Kontroll två ligger lurigt i terrängen men beredde de två i täten inga problem. Däremot missade Marita och fick gå tillbaka till bäcken.

3:an bjuder på snabblöpt terräng fram till sista 100 m då siktskymmande urskog tar vid och gömmer kontrollen rejält. Här är fartanpassningen A och O vid kontrolltagningen. SD snurrar till det lite men förlorar bara 37 sek på BE som med helskärpt löpning vinner sträckan. MK gör samma sväng som SD för högt i sluttningen.

Till kontrollerna 4 och 5 är det mycket snabblöpt fjällhed och jag trodde att någon i startfältet skulle springa snett p g a farten - men dessa D65:or är säkra på att springa på kompassen och gjorde inga misstag.

När jag nu fått upp farten på D65:orna så spelade jag ut mitt nästa triumfkort genom att styra in banan i sönderskuren sluttningsterräng. Här måste farten tas ned ordentligt så att löparen hinner läsa av detaljerna. Annars kan missen bli tidsödande. Men hos alla D65:or verkar varningslamporna ha tänts, för här har de kopplat på ett berömvärt orienteringskunnande. Jag misstänker att här har det varit noggrann kompasskurs i botten och sedan avläsning av de tydligare terrängföremålen.

Efter kontroll 7 öppnar sig fjällheden igen och det gör 8:an smålurig då löparna tycker att de ser hur långt som helst. Men den lilla sankmarken i hjälpkurvesänkan bakom åsen, måste man springa rätt i för att se skärmen, så här bommades det i stället. En reaktion efter att man tycker att man har klarat av det svåra.

Resultat för de tre främsta totalt i Idreveckan 2004, D65:
1) Solveig Dillman, Hammarby IF OL 127:16
2) Britt Ericson, Hammarby IF OL, 147:09
3) Ann Sjöberg, Enebybergs IF, 153:35
--
6) Marita Karlsson, OK Alferna, 164:02

Solveig Dillman grön linje
Britt Ericson blå linje
Marita Karlsson röd linje

Solveig Dillman, Hammarby IF, started out in a lead of 11 minutes ahead of Britt Ericson, Hammarby IF. To the first control, she choose a safe and fast route. She takes a smooth right curve and can thereby easily use the ridge and then the three hills. On the edge of the third hill is a stone which gives her an ideal mark for getting the first post.

Britt Ericson chose a more straight forward way -- but the marshes to navigate after are placed as marshes so often are here in the mountains, that is, in the mountain heath and thus hard to grasp and notice in competition pace. This makes her get too much to the right of the post, and she loses almost four minutes. Marita Karlsson, on the other hand, manages to navigate right and gets the control.

The second control is situated really tricky in the terrain, but didn't cause the two top ladies any problems. Marita made a mistake which had her start from the creek again, however.

The way towards the third post means fast-paced terrain, but ends about 100 meters from the control, where instead dense primeval forest is hiding the control. To control one's pace is the major task here. SD has some problems, but loses only 37 seconds to BE, who makes no mistakes and gets the control right away. MK makes the same turn as SD and ends up too high in the slope.

The terrain towards post 4 and 5 is very fast-paced mountain heath, and I thought that some of the competitors would get off the straight line because of the pace. These 65-ladies are however good at running on the compass, and made no mistakes.

When I so had managed to make the runners run perhaps a little bit fast, I changed character of the course by heading them into a rough and detailed slope. This requires a much more slow pace than before, so that the runner will be able to see the details. Mistakes cost _time_ here. But all the D65:s seem to have gotten warning lights blinking in their heads, because they seem to have switched on a most impressing orienteering talent. I suspect they've used a most strict compass course as a foundation, and then added a reading of the more distinct terrain objects.

After control 7, the terrain goes back to mountain heath, which makes the 8th post a little bit tricky since the runners may think they can see more far and better than actually possible. You need to run really into the little marsh in the tiny depression behind the ridge to be able to see the control, so this is the place where the mistakes were made on the course. A reaction coming from the relaxing thoughts of having left what seemed to be the most difficult parts behind.

Top 3, Total Results Idre 3-days 2004, W65:
1) Solveig Dillman, Hammarby IF OL 127:16
2) Britt Ericson, Hammarby IF OL, 147:09
3) Ann Sjöberg, Enebybergs IF, 153:35
--
6) Marita Karlsson, OK Alferna, 164:02

Solveig Dillman green line
Britt Ericson blue line
Marita Karlsson red line