Visst finns det de som har specialiserat sig på att tävla med snöskor på fötterna – men när jag idag tittade på Siljan Snowshoe Race i Rättvik, så insåg jag att de flesta deltagarna kom från en massa andra idrotter. Jag såg i huvudklasserna för damer och herrar deltagare som sysslar med orientering, friidrott, cykel, mångkamp, triathlon. Där sprang en svensk mästare i mountainbike och en världsmästare i multisport.

Siljan Snowshoe Race ingår i Europacupen för snöskolöpning och därför var flera landslag på plats. Där fanns de bästa från Schweiz, Spanien, Frankrike och även Sverige, som debuterade med ett landslag i denna vintersport.

Det svenska herrlandslaget består just nu av Magnus Jensen, som är en duktig löpare men också var trea i fjolårets snöskorace här i Rättvik samt de framstående medeldistanslöparna Joakim Löfwing och Martin Stjernlöf.

Det svenska damlandslaget i snöskolöpning mötte jag med kameran på Enåns is strax före målgång.

Lena Örn springer i det svenska landslaget i hinder.

Petra Kindlund är duktig på att springa alla distanser från 800 meter till marathon. Hon var bland annat tvåa i damklassen i senaste Lidingöloppet.

Sara Trane är också en framstående hinderlöpare i det svenska friidrottslandslaget.

Jag missade att ta bild på Laura Piechal. Hon är annars triathlet och hon var snabbast i ett snöskorace i Ljungdalen vid nyår.

Orienterarna var i år sparsamt representerade. Det första snöskoracet för tre år sedan här i Rättvik vann ju Martin Johansson överlägset före kontinentens snöskoelit och samtidigt var Tove Alexandersson tvåa i damklassen.

I år fick jag till en suddig bild på Simon Hedlund, Ärla IF. Antingen sprang han så fort att min kamera inte riktigt hann med – eller också var han så trött att han var i upplösningstillstånd.

Eller också frös jag om händerna när han kom.

Resultatlista kommer på denna hemsida .

I hundratals både digitala som tryckta nyhetsmedia här i Sverige, har det de allra senaste dagarna stått att läsa att sällskapet Ture Sventons vänner vill att semlan skall K-märkas. Privatdetektiven Ture Sventon älskade semlor – eller temlor som han sa. Han hade ju svårt att säga bokstaven s.

Som ni förstår instämmer jag helt i det förslaget. Det är självklart att semlan skall K-märkas. Och då skall det vara den traditionella semlan och inga moderna avarter. De får kalla sig för något annat.

Det råkade bli två semlor för mig idag. I alla fall skall jag om några sekunder äta upp nummer två. Först fick den vara med på bild. Det gäller att äta många semlor så semlan inte blir utrotningshotad. Tänk på det.

Om Ture Sventon någon gång i sin jakt på boven Vesslan, skulle passera Leksand, bör han absolut gå in på Siljans konditori och fylla på sin temmelburk. Då får han klassiska, förstklassiga, K-märkta semlor att ta med sig på detektivuppdragen.

De skärper hjärnan – även om ni som läser den här bloggen har svårt att tro det ...

Det är inte ofta som Städjan visas från detta håll. Jag tog bilden när jag i höstas passerade högplatån sydost om toppen.
Om ni klickar på bilden, ser ni den i större format.

Det var full aktivitet runt och över Städjan just när jag var där, för Streckgubbarnas Mästerskap i fjällorientering pågick då för fullt. Jag hade lagt en långsträcka rätt över Städjan och nu stod jag och noterade vilka vägval streckgubbarna gjorde.

Streckgubbar förresten. Här fick jag det bevisat att streckgubbar inte bara är sådana där orienterare som benhårt kompasslöper i raka strecket mellan kontrollerna. Streckgubbar kan också vara sådana här som jag ritar och ger liv.

Fast några löpa-i-strecket-gubbar har jag visst också fått till i bilden. Det är ju en och annan som springer över de högsta delarna av Städjantoppen. Föga smart. Gratis mjölksyra och vidunderlig utsikt bjöd jag dem på i alla fall.

Och så verifieras i bilden uttrycket att "den orienterare som löper åt fel håll, möter i gengäld desto fler".

I kommentarerna till "Långsträcka i Himmeråsen" den 22/1, har Johnny Olof Brandt, Hällefors OK, en underbar formulering som jag gillar skarpt:

"När jag äntligen upptäcker vägvalet, hade det redan blivit höst."


Eftersom tävlingarna gick vid midsommartiden, gläder det mig förstås som banläggare att sträckan levde kvar och bearbetades hos någon så länge ...

Om den sköna, poetiska formuleringen säger jag som de gör i Facebook-världen: GILLAR!

Det är nu dags för mig att under knappen IDREVECKAN lägga ut hela inbjudan till sommarens Idrevecka. Det kommer att ske inom några dagar.

En frontbild har jag gjort som ni kan se här ovan.

Den första dagens fjällorientering blir som vanligt en speciell upplevelse på vidderna och det kommer nog att som vanligt bommas mer på kalfjället än i den detaljrika vildmarken under 3-dagarsorienteringen.

Fjällsprinten kommer den här gången inte att starta rätt uppför ett fjällhang. (Jag känner nu hur tre orienterare ler – men jag hade faktiskt lagt banorna redan före julkortet :-). Trots avsaknad av starthang, tror jag ändå att mjölksyranivån kommer att ligga i öronhöjd vid målgång ... annars är det ju ingen fjällsprint.

Den första etappen av Idre 3-dagars kommer att springas i underbar terräng runt Slättvålen, de tusen sänkornas land. Här består terrängen till största delen av sönderskurna vitlavsåsar som är lättlöpta men kräver mycket kartkontakt i den intensiva kurvbilden.

Den andra etappens medeldistans har målet vid foten av Nordens vassaste alpina backe, nämligen Chocken. Här har Inlandsisen ordnat till ett detaljrikt terrängområde som är som gjort för svår medeldistansorientering. Och här finns också Näcken. Ni som följt bloggen, vet vad det innebär ...

Efter de två etapperna blir det jaktstart ut på 3-dagars tredje etapp och den kommer att avgöras vid den källkalla Burusjön. Här blir det omväxlande terräng; snabblöpta vitlavsåsar, detaljrika stenigare partier och områden med blöta, lömska hängmyrar. Mycket tempoväxlingar. Som gjort för en banläggare som vill testa gränser ...

Jag hoppas att många antar utmaningen och törs komma.

En weekend med härligt skidföre i sol i de betydelsefullaste delarna av Sverige, måste firas med en vinterbild från Idrefjällen. Här badar Nipfjällsväggen i härligt ljus från vintersolen. Vackert och lockande. Lavinrisk liten.

Som avslutning på banorna H60 och D45 bjöd jag på en 1460 meter lång sträcka där det fanns ett flertal olika möjligheter att ta sig till kontrollen. Också klasserna H65, D50 och D16 hade denna avslutning.

H60. Carl-Henry Andersson vinner också denna långsträcka. Han är här en minut snabbare än Pär Ericsson, Linköpings OK. Carl-Henry väljer att inledningsvis klättra några höjdkurvor så han når upp till ett mera detaljfattigt område. I fjällmarker brukar det betyda snabblöpta ljunghedar och så är det även här. Han verkar också ha siktat in sig på att hålla riktningen mot två stenar som bör synas lätt om det är hedmark. Han får stenarna, är det härligt att se hur elegant han rinner utför sluttningen ned mot kontrollen. Han använder och behärskar kurvbilden suveränt och låter en och annan planbildsdetalj vara kvitto på att han är rätt. Carl-Henrys framfart utför denna sluttning är lika stilren som när Ingemar Stenmark en gång i tiden tog sig mellan slalomkäpparna utför sina sluttningar.

Carl-Henry Andersson vinner till slut denna etapp – som är 4700 meter lång – på tiden 45:07. Tvåa är Per Ericsson, Linköpings OK, 51:29. Trea Per Gunnar Höglund, OK Milan, 52:40.

D45. Hana Tichovská väljer att runda i en vid båge. Hon är verkligen löpstark så det här löpstråket passar henne utmärkt. Lätt utför i stort sett hela vägen och lätt att läsa kartbilden sista 500 meter in till kontrollen. Den här långsträckan kastade om i den första etappens resultatlista. Cathrine Johansson, Tierps SOK var vid 6:e kontrollen bara 51 sekunder efter Hana i tid men Cathrine behövde 23:01 på långsträckan och ramlade därför ned till 7:e plats i resultatlistan. Catharina Jäderberg, Attunda OK, hade tredje platsen efter 6:e kontrollen, 1:07 efter Hana Tichovská men med tiden 16:22 tappade hon ytterligare nästan två minuter. Det gjorde att Carina Sandberg, Säterbygdens OK, kunde ta sig förbi då hon hade 15:18 på långsträckan och Carina tog därmed den andra platsen på etappen. Kul med omkastningar ända fram.

H65. Den stora H65-klassen hade samma långsträcka till den första kontrollen på den här etappen som H60/D45 och nu avslutar de etappen lika. Elis Åberg, Storviks IF, visar att det gamla elittänket och springet i benen finns kvar, då han avverkar denna långsträcka på finfina 12:55. En miss på sådär 15 minuter på den första kontrollen, förstörde annars dagen för Elis. Men här tog han revansch. Etappsegraren Hans Johansson, IFK Mora, löper också långsträckan fint och får tiden 13:52. Hans är också en finlirare och liksom Carl-Henry rinner han elegant utför sluttningen mot kontrollen. Se och njut hur han plockar sig fram med full kontroll i den detaljrika sluttningen!

D50. I denna klass hade Ylva Grape Andersson, IFK Mora, och Helle Egeberg Vári, IF Sturla, skaffat sig en markant ledning vid den 6:e kontrollen. Ylva hade 13 sekunder bättre tid när långsträckan började och hon gör ett kanonrace och vinner långsträckan med tiden14:42, 3:13 före Annette Falck-Larsson, Vänersborgs SK. Helle har 19:25 och blir med den tiden etapptvåa, 5:18 efter Ylva. Helles vägval i sluttningen omedelbart under branterna är lite bökigare och mera tunglöpt och kostar därför lite extra tid.

D16. Detta är en klass som kommer före steget upp i eliten, så därför testade jag dem med denna långsträcka. De skall härdas. Och dessa D16 var inte sämre än några andra av de ovan nämnda rutinerade klasserna som sprang denna långsträcka. Helt suverän var Linnéa Hahne, Insjöns IF, som sprang på ypperliga 13:46! Men precis som Elis Åberg roade hon sig med att missa sin första kontroll med 15 minuter så hon blev en bit efter på denna etapp. Etappsegrare var Ellinor Eriksson, KFUM Örebo, med tiden 50:56. Hon ledde etappen från start till mål och hade 14:01 på denna långsträcka. Etapptvåa var Ingunn Egeberg Vár, IF Sturla. Ni ser hennes vägval här. Till stora delar samma som Helle i D50 så även här gäller att vägvalet i sluttningen omedelbart under branterna är lite bökigare och mera tunglöpt och därför kostar lite extra tid.

Nu är löparna i mål och jag hoppas att ni fått något att begrunda.

Till kontroll nummer två fortsätter Hana Tichovská med sin taktik att inte ta in för mycket höjd och hon gör en rundning av den höga nabben som ligger i vägen. Hana´s löplinje visar att hon hela tiden såg till att passera lättavlästa terrängdetaljer och hon har därför inte haft några problem att veta exakt var hon varit här till den andra skärmen. Hon springer dessutom fort och vinner sträckan med 34 sekunder före Carina Sandberg, Säterbygdens OK.

Carl-Henry Andersson väljer att i stället klättra över den första nabben på väg till kontroll nummer två. För att inte gå ned sig för djupt i bäckravinen, nyttjar han vägen och springer den uppåt ett kort stycke. Han viker in i terrängen på det rätta stället för att inte få ännu en tvär nabb däruppe i sin löpväg. Också Carl-Henry vinner sin sträcka, om än knappt. 17 sekunder var marginalen till Pär Ericsson, Linköpings OK.

Även på denna sträcka verkar många ha bommat. 2 till 4 minuter var mycket vanligt i båda klasserna. Men det finns de som tagit 20 minuter på sig för att ta sig till denna andra kontroll. Carl-Henry har nu vunnit de båda inledande sträckorna och redan skaffat sig en marginal på nästan tre minuter. Hana missade ju 1,5 minuter på den första kontrollen men här vid den andra är hon i ledningen i klassen.

Till kontrollerna 3, 4, 5 och 6 springer Hana och Carl-Henry mycket lika i både vägval och fart. Hana missar något vid kontrolltagningen av 3:an och 5:an men leder ändå med 51 sekunder före Cathrine Johansson, Tierps SOK vid den 6:e kontrollen. Carl-Henry har utökat sin ledning till 3:47 vid samma kontroll.

När jag under den andra etappen av Idre 3-dagars i somras tittade ut genom tittgluggen i min brandstubbe, såg jag Carl-Henry Andersson, OK Orinto starta. Carl-Henry, som gjort sig ett namn inom orienteringen som proffsig kartritare, berömd banläggare och mycket säker orienterare, är alltid givande att ha bland de startande. Det är intressant att se hur han lägger upp sina vägval.

Carl-Henry sprang i klassen H60 på Idre 3-dagars i somras och jag väljer att visa banan från den första etappen. Idag blir det sträckan från starten till den första kontrollen. Samma första kontroll hade också klasserna H65 och D45 och jag visar hur vinnarna av dessa tre tävlingsklasser sprang denna sträcka.

Först kan ni titta hur ni själva skulle försöka att springa till den första kontrollen. Därpå kommer kartan med vägvalen.

Carl-Henry Anderssons säkra finlir till den första skärmen, gav honom redan där en ledning på precis två minuter. Han var på denna sträcka helt outstanding. Tvåa i klassen var Per Gunnar Höglund, OK Milan, 13:18. Snabbast i H65 tog sig Gunnar Bengtsson, Sundsvalls OK fram, med tiden 13:24. I D45 sprang Cathrine Johansson snabbast på finfina 13:54.

Det var spridning i alla tre klasserna redan till denna första kontroll, så det bommades nog mycket i sluttningen. Löptiderna var från 11 till 48 minuter.

Av de tre som ritat in sina vägval, ser vi att Hana Tichovská valde att runda i vänstersväng utan att ta in höjd. Hon hade det "lättorienterat" fram till att hon passerat den tydliga gölen – men ett hundra meter före den långa sankmarken blir det yvig urskog och den består till långt efter kontrollen. Det går fortfarande lätt att ta sig fram där men sikten är dålig. Därför ramlade Hana lite för långt ned i sluttningen och gjorde en miss.
Hans Johansson hamnade nog lite högre upp i sluttningen än han tänkt sig men redde ändå ut situationen och tog kontrollen säkert.

Carl-Henry Anderssons vägval var idealiskt och genomtänkt. Efter knappt 200 meter kom han till en liten åsrygg som han följde uppåt och när han såg en större brant till höger om sig, vek han av åsen och fortsatte uppför en sänkformation. När den tog slut, var det riktning mot kontrollen som gällde. Då var det bara att vara uppmärksam så dök det genast upp många tydliga terrängföremål att läsa av. Framför allt nedåt i sluttningen är detaljerna lätta att se.

Carl-Henry var smart att inte kasta sig utför brantkanten före kontrollen utan att först mycket exakt veta var han gick ned. Lättfångad var den långa sänkan ovanför den brant han tog kontrollen ifrån, så den sänkan kunde han springa hårt mot. Från branterna och ned till kontrollen byter terrängen karaktär och är mycket svårorienterad, siktskymmande granskog. Den som slarvar här, kan bli kvar mycket länge.

Som vi kan se, kunde Carl-Henry i sitt vägval springa undan ordentligt fram till branten, 120 meter före kontrollen. Han läste kartan så att terrängen låg som "snitslad" för honom. Därför den mycket fina tiden.

Att vandra i vildmarkerna i Idrefjällen är förstås att se ut över storslagna vyer med horisonten miltals bort. Men lika ofta fascineras jag av det finstilta i den terräng jag passerar. Jag läser orienteringskartan noggrant hela tiden där jag rör mig – men dessutom läser jag med samma noggrannhet alla detaljer som döljer sig på naturkartan jag vandrar genom.

Därför är dagens bild ett stilleben, hämtat ur naturkartan. Ett stilleben som Naturen själv har plockat ihop. Ett nature morte.