Efter några härliga dagar i Nerja, lämnade jag det havsnära livet och bilade upp i bergen. Jag hade inget förbokat boende där men räknade med att finna något ledigt i den urgamla staden Granada, 240.000 invånare och med en historia från år 600 f.Kr.

Och visst hittade jag ett spännande boende; hotellet Alhambra Palace med fantastisk utsikt över hela staden och långt upp i Sierra Nevada. Den som byggde hotellet för prick 100 år sedan, måste ha hämtat ritningarna direkt ur "Tusen och en natt". Sagolikt vackert hotell.

Med kort gångavstånd till det stora borg- och palatsområdet Alhambra – som började byggas på 1200-talet och som tillhör UNESCO´s världsarvslista – kändes mitt boende kulturhistoriskt. Allrahelst som den arabiska gamla stadsdelen Albaicín, som också finns på samma världsarvslista, låg inom synhåll.  

På en liten restaurang i just Albaicín fick jag en sen kväll uppleva ett uppträdande av några fantastiskt duktiga flamencodansare. Jag hade kommit fel i de trånga kvarteren men efter flamencodansen tyckte jag ändå att jag hittat rätt.

Det är skillnaden det mot orienteraren som när denne kommer fel också är fel.

Jag har gått igenom hela Alhambra förr men inget kunde hindra mig från ett återbesök. Det finns så mycket vackert och annorlunda att upptäcka där. Vid entrén fick jag en karta över området och naturligtvis orienterade jag den rätt med hjälp av kompassen i min iPhone.

Alhambra är inte bara gamla stenar att titta på (borgar, murar och palats) utan Alhambra har också många vackra parkområden. Som det på bilden här ovan. För att få lite liv i kompositionen, lät jag katten – som finns till vänster i bilden – fånga en mus och leka kattleken med den en stund.

Förvisso inte lika mäktigt som när våra vargflockar tar en älg och sliter den i stycken långt innan den har dött – men något åt det hållet är kattens lek med musen.

Härifrån till att tänka på den blodiga tjurfäktningen i Spanien är steget inte långt. I Katalonien i nordöstra Spanien, har de just tagit ett beslut på att förbjuda denna urgamla tradition av djurplågeri. Tänk om vi i Sverige vore lika förståndiga som katalonierna och förbjöd vargarnas grymma djurplågeri. Vi är faktiskt inte ett dugg bättre än tjurfäktarna när vi nu under de senaste åren återinfört detta barbariska djurplågeri i våra skogar.

I ett fönster i ett palats i Alhambra står detta vackra hjortdjur och tittar ut över staden och de närmaste bergen. Ett hjortdjur som nog är förnöjt med att vara gjort i plåt.

Visst blev jag förvånad då jag kom gående i Nerja och plötsligt fann en båt på torra land mitt i staden. Vad hade den kaptenen styrt efter för instrument? Inte hade han haft en Silvakompass direkt.

Jag ropade till honom och frågade om han ville låna min iPhonekompass för att ta sig ut på blötare underlag men han svarade inte. Han hade nog krypit in i styrhytten med sin sextant och ville vara i fred. Ingen missvisning här inte.

Om han någonsin kommer ut på havet igen står alltså skrivet i stjärnorna.

Skyltar kan vara underhållande. Jag var tvungen att ta mig en ordentlig funderare över vad personen på denna trafikskylt egentligen håller på med.

Han ser ut att ha satt på sig en vespa/mc-hjälm som huvudskydd men det är inte mycket till fordon som han åker på. Om han nu inte rider på en häst som symboliseras av två hjul. Eller trampar pedallös mountainbike.

Det hela verkar inte hänga ihop direkt.

Tar han sig fram i den spanska trafiken så här är han cirkusaktigt duktig. Han kanske kan trolla med knäna eller är en lika god illusionist som Swallinger en gång var.

Eller kanske att personen jonglerar och studsar med två ringar i trafiken?  

Då behöver han nog hjälmen.

Klockan fyra på morgonen igår duschade jag på hotellet vid flygplatsen i Malaga. Halv tolv var jag i Nyköping.

Här stod jag inför ett vägval. Skulle jag köra över Örebro och se O-Ringens elitsprint på kvällen eller skulle jag åka till Eskilstuna och äta på min favoritrestaurang Papas Tapas.

Jag hade ju ätit massor av god mat i tio dagar (dygn) i Spanien – så sprinten hade den här gången kanske en viss chans.

Men äsch, sprint är sprint. Jag valde Papas Tapas.

För några inlägg sedan visade jag hur jag sysslade med banläggning, drivandes runt av sommarvindar i min pool i Leksand. När jag förflyttade mig till Nerja i södra Spanien, fortsatte jag banläggningen men nu var hela härliga soliga Medelhavet min utsikt.

Hade jag svårt att tänka mig idreterrängen med dess krävande sluttningar, behövde jag bara lyfta blicken mot bergen som tornade upp sig tvärhöga direkt bortom staden.

Och brände solen för gassande varmt, hade jag bara att hoppa i takterrasspoolen bredvid mig eller svinga mig ned via någon av palmstammarna som ledde till den lilla beachen rakt under mig.

Nerja är staden som aldrig sover. Klockan sex på morgonen stänger de sista barerna när andra öppnar för frukost. Till långt in på småtimmarna strosade massor av människor runt, runt på de smala, bilfria gatorna i de gamla kvarteren som jag bodde i. Jag hade två balkonger och under båda vimlade ständigt dessa sorlande människoströmmar.

Men vid soluppgången lugnade staden ned sig en stund och då syntes bara någon morgonfågel i soldiset, någon fiskare som sakta tog sig ut på havet och så jag och mina kartor på takterrassen.

För första gangen pa manga ar skall jag inte pa O-Ringen och tillbringa en stor del av min tid i dess mässtält. Samarbetsavtalet mellan Svenska Orienteringsförbundet och Idre Fjäll har gatt ut och inte förnyats. Därför visar Idre Fjäll inte upp sig där i ar.

I stället kan ni besöka montern där Göran Andersson visar upp och pratar om Hälsosparet. Tävlingar med fina priser blir det i montern varje dag och där kan ni ocksa fa en trycksak om Idreveckan 2011.

Jag flyger Malaga-Nyköping under tisdagen. Kanske att jag tar mig till Örebro pa vägen hem. Jag tror att det den dagen arrangeras en sprinttävling där för O-Ringeneliten.

Kanske syns vi i vimlet!

Just nu tycks verkligen det varma Medelhavet vara en bra plats att vistas i. Att vada ut midjedjupt, plaskigt kasta sig omkull, smyga händerna bakom nacken, somna, flyta bort och hoppas - för spänningens skull - att ytvattnet tar mig miltals bort.

Varje gang som jag nu vaknat i havet, har jag spanat efter bambuhyddor, runt vilka det springer krullhariga hottentotter och hälsar mig välkommen - men varje gang har det varit samma Balcón de Europa´s silhuett mot de sydspanska bergen som dykt upp för mina ögon.

Jag har inte ens tagit mig ut till traden där jag kunnat kryssa mellan oljetankers och lastfartyg.

Jag har hela tiden guppat kvar i vattnet invid mitt gamla Nerja.

Sa nagon Columbus blir jag aldrig.

Här en startbild från Idre Fjällorientering. Bilden har verkligen blandat innehåll.

Två orienterare som med bedårande vyer framför sig springer mot startpunkten.

Delar av en 1,5 kilometer lång kö med parkerade bilar syns på fjällvägen.

Tittar ni noga alldeles ovan biltaken, ser ni en renflock som verkar trivas med att vara i händelsernas centrum. För orienteringsbanan som H12/D12 springer, rundar flocken därnere i dalen och H10/D10 springer på stigen till höger om dem. Tillsammans med intrycken från bilkön av storstadsdignitet, fick renarna alltså en livfull dag där på fjället.

En bild med grönskande sommarfjäll, fotograferad från kalfjället mellan Städjan och Nipfjället. I djupet syns den vattenrika Foskdalen och bakom den glider Ulandshögen in från vänster och möter nästan Fjätervålen. Därborta mellan dessa lågfjäll skymtar den sluttande stora blötmyren Idreflöta.

Allt andas härlig, väglös vildmark!

Ibland lämnar jag Idrefjällens vildmarker
och reser söderut
för att fånga solens spel i palmbladen.

Nu är jag i Nerja i södra Spanien.

Jag är en soldyrkare
och ändå är det nattorientering
i en vresig, stormig senhöstnatt
som jag gillar allra mest.

Antingen vet jag inte vad jag vill
eller också gillar jag allt.