Jag har nämnt det tidigare här på bloggen att jag alltid gillat att äta långfil med socker och havregryn. Nästan dagligen i hela mitt liv har den rätten varit frukost för mig. Och alla har skrattat åt mig och tänkt tvi. Det har tydligen varit en otänkbar kombination för andra – men för min kropp har den känts som god och nyttig.

Därför säger jag nu: ta en portion havregryn med långfil och lite socker på efter träningen. Det är mer effektivt än sportdryck och hjälper dina muskler att reparera sig.

För det är med glädje jag läser att ett amerikanskt forskarlag nu har testat mitt recept med kombinationen havregryn/socker/mjölkprodukt. Forskarna prövade receptet på en grupp cyklister – förhoppningsvis odopade (om det nu finns sådana av den rasen) – och fann att havregrynen fyller musklerna med deras eget bränsle, glykogen, snabbare och effektivare än sportdryck. Dessutom säger forskarna att mitt recept är det bästa för att snabbt laga alla trasiga småmuskler som uppstått under orienteringslöpningen, man blir piggare och får nödvändig kalk.

Om nu min blogg har den minsta genomslagskraft, förväntar jag mig att när orienteringssäsongen startar här framöver så sitter alla orienterarna där efter tävlingen på sina ryggsäcksstolar och slevar i sig långfil med socker och havregryn. Varmkorven i markan blir ett minne blott ...

Om någon timme är det dags för min lördagsbadminton. Genom mångårigt intag av långfil, socker och havregryn kommer mina muskler att spinna som på en katt.

På Svenska Orienteringsförbundets hemsida ser jag att det just skett förändringar när det gäller det vårdatumstopp vi haft för att arrangera orienteringstävlingar.  Nu har det på uppdrag av SOFT tagits fram en ny markpolicy med Naturvårdsverket, en policy som öppnar för ett mjukare förhållningssätt. Naturligtvis skall orienterarna också i fortsättningen ta största möjliga hänsyn till växt- och djurliv (självklart!) men genom en ny överenskommelse med Naturvårdsverket ska det i samråd med länsstyrelser, markägare och andra rättighetsinnehavare finnas möjligheter att arrangera tävlingar hela året.

Ola Gustafsson skriver också om detta nya i det nummer av Skogsport som kom idag. Hans talande rubrik är: "Vårdatumperioden inte längre helig".

Men samtidigt sitter jag med ett utlåtande som jag fick för en vecka sedan  från Länsstyrelsen Dalarna och det säger något helt annat. Under 35 år har jag haft godkännande från länsstyrelsen och miljöavdelningen i Älvdalens kommun att arrangera Idreveckan i Städjan-Nipfjällets naturreservat. Redan på den första sidan av detta nya samrådsutlåtandet om årets tävlingar i Dalarna, finns ett speciellt stycke inlagt som handlar om tävlingar i Dalarna från nästa år:

"Länsstyrelsen ber Dalarnas Orienteringsförbund att i framtiden se till att det inte arrangeras några tävlingar i länets naturreservat under vårdatumperioden (11 juni – 10 juli i Älvdalen(Idre) och Malung  och 21 maj – 30 juni i resten av länet). Länsstyrelsen ber även om att det endast arrangeras mindre tävlingar under vårdatumperioden i övriga områden, som det står i Naturvårdsverkets Allmänna råd (96:4) för orienterings och andra friluftarrangemang".

("I länets naturreservat" skriver de men föryngringen i naturen är förstås lika stor även utanför naturreservaten vid vårdatumtidpunkten.)

Texttillägget betyder att när det äntligen blir snöfritt här i Dalarna får vi framöver endast arrangera små tävlingar i detta orienteringsmeriterade län.

För Idreveckans del betyder det att utan att få vara i de fantastiska skogssluttningarna inom reservatet och upp mot kalfjället och även på kalfjället, så finns det inte tillräckligt med orienteringsmarker kvar för att få till någon klass på tävlingsveckan. Vanlig, sketen terräng finns det överallt i landet så det behöver man inte åka till Idre för att springa i. Det har varit just dessa kluriga områden som varit det representativa för Idreveckan. Skall sommarens vecka, den 36:e i rad, bli den sista? 35 års Idreveckor med aktsamhet och utan lämnade spår i terrängen betyder tydligen ingenting när nya handläggare vid länsstyrelsen tar vid.

När Sverige en gång delades in i fem regioner med olika vårdatumperioder, gällde för region 5, som var fjällvärlden från Kirunaområdet och ned till och med Idre, att det inte var något sommarstopp utan banläggaren skulle i stället ta extra hänsyn till naturen. Så har jag agerat under alla åren och då jag känner varje tuva och är kompis med varje liten fjällämmel på kartområdets 90 kvadratkilometer, har det inte varit svårt att se till naturens bästa i banläggningen. Ni som deltagit i Idreveckan under många år kan säkert finna små, fina partier av terrängen där ni aldrig haft någon kontroll eller aldrig passerat. Jag vet varför.

Denna södra del av Städjan-Nipfjällets naturreservat är ett aktivt och lättillgängligt reservat med många besökare, då Idre Fjälls stora anläggning finns här. Reservatet betyder mycket för folkhälsan då det ger sköna upplevelser och god kondition till besökarna. Orienterarna, som är både naturälskare och tävlingsmänniskor, har alltid varit många som sökt sig hit såväl sommar som vinter.

Därför är de sydligaste delarna av Städjan-Nipfjällets naturreservat ett mycket aktivt område och i den naturturism som finns här bör orienterarna få ingå.

Jag följer fortsättningen med spänning.

I Länsstyrelsen Dalarnas utlåtande över de orienteringstävlingar som skall arrangeras i Dalarna i år, skriver de att för samtliga tävlingar skall beaktas att inte lägga banor på hård mark för att inte göra åverkan på alla extremt långsamväxande lavar och inte hålla till i våtmarker som myrar och sumpskogar då det lätt blir slitage i sådana. Vidare skall vattendrag undvikas; "Banläggning bör ske så att vattendrag inte behöver beträdas".

Det enda sättet som är kvar att ta sig fram på till kontrollerna är att svinga sig mellan trädtopparna som Tarzan.

Som en ekorre går också bra.

Jag förbereder för att lägga ut banor från Idreveckan 2009 och förse dem med löparnas vägval och mina kommentarer. Att Idreveckan är en utmaning ser jag på att det bommas mycket i naturreservatets detaljrika och orörda natur. Även löpmässigt är det tuffa sluttningar. Så här såg det i somras ut för klasserna H21 och D21.

Idre Fjällorientering 2009:
H21, 15.100 meter, segrartid 88:22, stigning 505 meter
D21   8.630 meter,  segrartid 65:14, stigning 310 meter

IdreSprinten 2009:
H21, 2.690 meter, segrartid 14:14, stigning 135 meter
D21  2.100 meter, segrartid 15:00, stigning 125 meter

Idre 3-dagars dag 1, 2009:
H21, 11.890 meter, segrartid 80:40, stigning 555 meter
D21   7.840 meter,  segrartid 76:22, stigning 420 meter

Idre 3-dagars dag 2, 2009 medeldistans:
H21, 4.480 meter, segrartid 26:03, stigning 205 meter
D21  3.600 meter, segrartid 28:01, stigning 190 meter

Idre 3-dagars dag 3, 2009:
H21, 11.740 meter, segrartid 93:48, stigning 460 meter
D21   7.740 meter,  segrartid 78:40, stigning 335 meter

Tuffa sluttningar med mycket orientering gav många omkastningar i de olika etappernas resultatlistor. Även sprinten innehöll en del höjdmeter att betvinga. Som sagt, kartor, vägval och kommentarer kommer. Ni som sprang Idreveckan och ännu inte ritat in era vägval får gärna höra av er.

Konstnären Lars Vilks skapar ofta rubriker. Nu är det dags igen. Han står högt upp på islamisternas dödslista. Denna bild av ett av hans verk tog jag i höstas på Kvarntorpshögen i Kumla. Verket skall nog föreställa en kyrka och jag fick också till några ödesmättade moln ovan den.
Men egentligen tolkar jag brädhögen annorlunda. Jag ser den som en symbol för svensk backhoppning. Vilks har byggt det fallfärdiga hopptornet åt fel håll. Svensk backhoppning i spillror och motlut.

–  –  –

Idag fick jag den första anmälningen till Idreveckan 2010. Det är äventyraren Evgeny Tarantsev från Ryssland som kommer också i år. Det har blivit åtskilliga Idreveckor för honom och hans stora ryggsäck och lilla tält.

–  –  –

Idag fick jag också en trevlig inbjudan till en skidspelslunch i Falun fredagen den 19:e mars då världsstjärnorna skall göra upp om titlarna "King and Queen of Mördarbacken". En riktig mjölksyratävling där herrarna åker 3,3 kilometer och damerna 2,5. I inbjudan ingår också ett besök i den norska vallaboden. Tyvärr är jag i London då. Annars skulle jag ha tagit med lite sand från Åhlhea och strött den i Northugs vallaburk. Jag tror att det är enda sättet att få stopp på honom i denna världscupfinal.

I en tidning såg jag häromdagen en bild på en finlandsfärja och under bilden stod rubriken ISKAOSET. Jag var helt inställd på att detta rubrikord var ett ord på finska och jag tänkte mig flera gånger ordet med sjungande finskt uttal. Inte förrän vid tredje/fjärde försöket såg jag vad det stod: IS-KAOSET.

Det får mig att tänka på gamla Jukolakavlar där kartorna var svartvita och i dålig skala. Definitionerna var skrivna på finska och eftersom det var innan orienteringens internationella symbolspråk uppfunnits, så måste vi svenskar få någon som översatte definitionernas innehåll åt oss. Jag minns att jag en gång var misstänksam mot översättaren när han på bruten finlandssvenska sa att en av mina kontroller hette "Lilla uthuggningen".

Svartvitt i skala 1:25.000 och så "lilla uthuggningen". Klart att jag undrade vad jag egentligen skulle finna vid skärmen.

Men översättaren hade helt rätt. Visst var det "lilla uthuggningen" jag stämplade vid. Ett svart kryss på kartan. Arrangörerna hade fällt en tall och i dess gröna topp gömde sig både orienteringsskärm och funktionärer. Lilla uthuggningen ...

Givetvis spikade jag den kontrollen. Jag tordes inte annat.

Falun vill arrangera skid-VM 2015. För att kunna konkurrera med andra sökande måste de bygga ytterligare ett par hoppbackar på Lugnet. Säger de i alla fall. Detta trots att Sverige idag inte har så många backhoppare och ingen av klass.

Den enda jag känner till som hoppat riktigt långt i år är Anja Persson. Hennes ofrivilliga 60 meter i störtloppsbacken i OS får de svenska "specialisterna" svårt att matcha.

Norska OL-stjärnan Anne Margrethe Hausken lovade att hoppa i Granåsen om Jan Schmid – med VM-silver i kombinerat – skulle klara av att ta sig till finalen i norska mästerskapet i medeldistansorientering. Jan fixade det med 16 sekunder upp. Jag har inte hört om Anne Margrethe hoppat ännu. Kanske vi ska tussa ihop Anne Margrethe och Anja i backhoppning?

Lördag eftermiddag – så nu är det dags för mitt obligatoriska badmintonspel. Det gäller att toppa formen om jag skall orka följa Vasaloppet under fem TV-timmar i morgon.

Lite bortskämda har allt orienterarna blivit med att våren ofta slagit till redan i början av mars i vissa delar av vårt land. Tittar man in i många orienterares ögon någon dag in i mars månad, ser man att därinne härskar en schizofrenigrön färg och massor med blommor och trädstammar. Och halvgömda i det drömda vårlandskapet vimlar det av obesökta kontroller.

Minst tre gånger måste orienteraren blinka med ögonen, innan han inser att det vårlika landskapet som han kastat sig ut i, fortfarande består av knädjup snö. När så orienteraren snöpulsigt uttröttad sluter ögonen, ser han den där illgröna vårfärgen igen. Och han förstår ingenting.

När jag idag vandrade i det soliga snölandskapet på promenadstråket Solvändan som går efter Österdalälven här i Leksand, funderade jag på om Leksand tänker skicka en grupp i konstsim till tävlingar här framöver. För där ute på älven simmade nämligen dessa tre konstsimmare på klanderfri linje med rätt mellanrum mellan sig och de övade på gemensamma, samtidiga huvudvridningar. Det såg ut som upptränad perfekt figursimning.

–  –  –

I eftermiddags hade jag besök av Göran Andersson, som numera har lämnat sysslan som förbundskapten för olika landslag bakom sig. I stället ingår han i The Foot Orienteering Commission i det Internationella Orienteringsförbundet. Det gläder mig, då jag tror att han med sin entusiasm och stora kunnande inom orienteringssporten, kan röra om lite grann i grytan. Idérik har han alltid varit och jag hoppas att IOF tar tillvara på denna kreativa kraft.

–  –  –

Göran hade med sig semlor från Almas konditori i Borlänge. Jag gav dem 8,5 på min 10-gradiga skala. Avdrag gjorde jag för onödigt stort skuren hatt och så var det saffran i bullen. Det är det inte i en äkta semla. Det skall vara ljust vetebröd. Det är lika viktigt som att bevara långdistansen i orientering. Bara så ni vet, alltså ...

–  –  –

Göran hade också med sig sin nyframställda folder för Hälsospåret, ett projekt som Göran driver tillsammans med två kompanjoner. Hälsospåret finns redan på mer än 100 platser i Sverige och Danmark och är ett program som passar för alla att förbättra sin kondition på, något som kommer att öka folkhälsan. Här står det mer om Hälsospåret .

–  –  –

Jag har varit och sett Leksand spela ishockey mot Bofors i kväll. Bofors är trevliga att se då de alltid kör med röjarhockey och det var därför en nyttig match för Leksand att spela. Det blev lite av Vilda Västern över alltihop. I kvalspelet – som Leksand blev definitivt klara för ikväll – blir det mest röjarhockey med stök och bök.

–  –  –

"Tiomila inför snörabatt" ¨, skriver Svenska Orienteringsförbundet i en rubrik på sin hemsida. Nu tror jag inte att Tiomila säljer mer snö för att de lämnar rabatt på den. Marknaden är mättad.