Konstnären Lars Vilks skapar ofta rubriker. Nu är det dags igen. Han står högt upp på islamisternas dödslista. Denna bild av ett av hans verk tog jag i höstas på Kvarntorpshögen i Kumla. Verket skall nog föreställa en kyrka och jag fick också till några ödesmättade moln ovan den.
Men egentligen tolkar jag brädhögen annorlunda. Jag ser den som en symbol för svensk backhoppning. Vilks har byggt det fallfärdiga hopptornet åt fel håll. Svensk backhoppning i spillror och motlut.

–  –  –

Idag fick jag den första anmälningen till Idreveckan 2010. Det är äventyraren Evgeny Tarantsev från Ryssland som kommer också i år. Det har blivit åtskilliga Idreveckor för honom och hans stora ryggsäck och lilla tält.

–  –  –

Idag fick jag också en trevlig inbjudan till en skidspelslunch i Falun fredagen den 19:e mars då världsstjärnorna skall göra upp om titlarna "King and Queen of Mördarbacken". En riktig mjölksyratävling där herrarna åker 3,3 kilometer och damerna 2,5. I inbjudan ingår också ett besök i den norska vallaboden. Tyvärr är jag i London då. Annars skulle jag ha tagit med lite sand från Åhlhea och strött den i Northugs vallaburk. Jag tror att det är enda sättet att få stopp på honom i denna världscupfinal.

I en tidning såg jag häromdagen en bild på en finlandsfärja och under bilden stod rubriken ISKAOSET. Jag var helt inställd på att detta rubrikord var ett ord på finska och jag tänkte mig flera gånger ordet med sjungande finskt uttal. Inte förrän vid tredje/fjärde försöket såg jag vad det stod: IS-KAOSET.

Det får mig att tänka på gamla Jukolakavlar där kartorna var svartvita och i dålig skala. Definitionerna var skrivna på finska och eftersom det var innan orienteringens internationella symbolspråk uppfunnits, så måste vi svenskar få någon som översatte definitionernas innehåll åt oss. Jag minns att jag en gång var misstänksam mot översättaren när han på bruten finlandssvenska sa att en av mina kontroller hette "Lilla uthuggningen".

Svartvitt i skala 1:25.000 och så "lilla uthuggningen". Klart att jag undrade vad jag egentligen skulle finna vid skärmen.

Men översättaren hade helt rätt. Visst var det "lilla uthuggningen" jag stämplade vid. Ett svart kryss på kartan. Arrangörerna hade fällt en tall och i dess gröna topp gömde sig både orienteringsskärm och funktionärer. Lilla uthuggningen ...

Givetvis spikade jag den kontrollen. Jag tordes inte annat.

Falun vill arrangera skid-VM 2015. För att kunna konkurrera med andra sökande måste de bygga ytterligare ett par hoppbackar på Lugnet. Säger de i alla fall. Detta trots att Sverige idag inte har så många backhoppare och ingen av klass.

Den enda jag känner till som hoppat riktigt långt i år är Anja Persson. Hennes ofrivilliga 60 meter i störtloppsbacken i OS får de svenska "specialisterna" svårt att matcha.

Norska OL-stjärnan Anne Margrethe Hausken lovade att hoppa i Granåsen om Jan Schmid – med VM-silver i kombinerat – skulle klara av att ta sig till finalen i norska mästerskapet i medeldistansorientering. Jan fixade det med 16 sekunder upp. Jag har inte hört om Anne Margrethe hoppat ännu. Kanske vi ska tussa ihop Anne Margrethe och Anja i backhoppning?

Lördag eftermiddag – så nu är det dags för mitt obligatoriska badmintonspel. Det gäller att toppa formen om jag skall orka följa Vasaloppet under fem TV-timmar i morgon.

Lite bortskämda har allt orienterarna blivit med att våren ofta slagit till redan i början av mars i vissa delar av vårt land. Tittar man in i många orienterares ögon någon dag in i mars månad, ser man att därinne härskar en schizofrenigrön färg och massor med blommor och trädstammar. Och halvgömda i det drömda vårlandskapet vimlar det av obesökta kontroller.

Minst tre gånger måste orienteraren blinka med ögonen, innan han inser att det vårlika landskapet som han kastat sig ut i, fortfarande består av knädjup snö. När så orienteraren snöpulsigt uttröttad sluter ögonen, ser han den där illgröna vårfärgen igen. Och han förstår ingenting.

När jag idag vandrade i det soliga snölandskapet på promenadstråket Solvändan som går efter Österdalälven här i Leksand, funderade jag på om Leksand tänker skicka en grupp i konstsim till tävlingar här framöver. För där ute på älven simmade nämligen dessa tre konstsimmare på klanderfri linje med rätt mellanrum mellan sig och de övade på gemensamma, samtidiga huvudvridningar. Det såg ut som upptränad perfekt figursimning.

–  –  –

I eftermiddags hade jag besök av Göran Andersson, som numera har lämnat sysslan som förbundskapten för olika landslag bakom sig. I stället ingår han i The Foot Orienteering Commission i det Internationella Orienteringsförbundet. Det gläder mig, då jag tror att han med sin entusiasm och stora kunnande inom orienteringssporten, kan röra om lite grann i grytan. Idérik har han alltid varit och jag hoppas att IOF tar tillvara på denna kreativa kraft.

–  –  –

Göran hade med sig semlor från Almas konditori i Borlänge. Jag gav dem 8,5 på min 10-gradiga skala. Avdrag gjorde jag för onödigt stort skuren hatt och så var det saffran i bullen. Det är det inte i en äkta semla. Det skall vara ljust vetebröd. Det är lika viktigt som att bevara långdistansen i orientering. Bara så ni vet, alltså ...

–  –  –

Göran hade också med sig sin nyframställda folder för Hälsospåret, ett projekt som Göran driver tillsammans med två kompanjoner. Hälsospåret finns redan på mer än 100 platser i Sverige och Danmark och är ett program som passar för alla att förbättra sin kondition på, något som kommer att öka folkhälsan. Här står det mer om Hälsospåret .

–  –  –

Jag har varit och sett Leksand spela ishockey mot Bofors i kväll. Bofors är trevliga att se då de alltid kör med röjarhockey och det var därför en nyttig match för Leksand att spela. Det blev lite av Vilda Västern över alltihop. I kvalspelet – som Leksand blev definitivt klara för ikväll – blir det mest röjarhockey med stök och bök.

–  –  –

"Tiomila inför snörabatt" ¨, skriver Svenska Orienteringsförbundet i en rubrik på sin hemsida. Nu tror jag inte att Tiomila säljer mer snö för att de lämnar rabatt på den. Marknaden är mättad.

Gårdagens milda väder här i Helsinborg fick tidningarna att till idag göra löpsedlar som berättar om att "nu är våren på väg" och "läs om alla vårtecken". Straffet för de optimistiska tongångarna kom direkt då stormvindar med snö i luften och nollgradigt väder har piskat dessa löpsedlar idag.

Färjan till Helsingør i Danmark gungade i vågorna medan de smala bygatorna i den danska turistorten skyddade hjälpligt mot den isande vinden.

Från Leksand kommer rapporter om att jag har mer än en decimeter oskottad nysnö som väntar på mig. Vintern biter sig fast. Därför tar jag mina banläggningspärmar och reser norrut i morgon.

Än är det för tidigt att hänga ut orienteringsskärmar i snöfri vildmark.

Att i dessa snöiga dagar resa en längre sträcka i Sverige är som att deltaga i en orienteringstävling. Man gör ett vägval genom användande av bil/tåg/flyg men får hela tiden vara beredd på att byta vägval. Många tänkta alternativ är inställda på grund av nederbörd. Det gäller att revidera kartan hela tiden genom att använda datorn och se vilka resvägar som är framkomliga.

Jag skall idag försöka att ta mig ända till Helsingborg och efter avbokningar och ombokningar ser den slutliga resrutten ut att bli: bil till Arlanda, flyg till Ängelholm och buss till Helsingborg. Alla försök att använda tåg misslyckades. Jag tror att SJ kan lägga ned verksamheten nu.

Snörapporterna över landet duggar tätt (hoppsan!) nu för tiden. Därför reser jag i snöskor. Det gäller att ha framförhållning, SJ! Då tar man sig fram.

Mest orolig är jag inte för vädret utan mer för landningen i Ängelholm. För i den staden härskar ishockeylaget Rögle och de blir Leksands motståndare om en månad i kvalserien till Elitserien. Så jag inte så säker på att de låter en blåvit supporter från Leksand landa där.

Men en urleksing viker inte ned sig. Därför flyger jag i matchtröjan ...

Ni som är fundersamma på det här med snö ovan knäna och som undrar om det verkligen skall bli en orienteringsvår i år; håll ut för jag vet att barmarken är i antågande. Vänta bara till efter Vasaloppet. För har ni nu snö ovan knäna så har jag kartjobb till midjan och dessa kartjobb har jag fått för att mina kunder ser en snar barmark framför sig.

Min karta "Siljanskartan" kommer att tryckas även i en speciell utgåva då Ridled Siljan, en 27 mil lång ridled runt Siljan, öppnas till sommaren. Den ridleden lägger jag just nu in på kartan tillsammans med annan ridinformation.

Eftersom det handlar om hästar, letade jag "häst" bland mina bilder för att illustrera med här – men det finns bara dalahästar avbildade i min bildsamling. Förvisso är det den hästras som jag föredrar men jag trodde att jag också hade fotograferat någon levande kuse. Men icke.

Det närmaste jag kom en hästbild är den som jag lagt ut här ovan. Jag hittade i höstas hästspår en bit ut i Burusjön. Förmodligen är det någon hemlig armé (Norge?) som försökt att inta Sverige genom att rida en bit ut i vattnet för att dölja sina spår. Då hade de inte räknat med spejaren och trappern Kart-Bosse som ser allt i naturen och som vadade ut i sjön och tog denna bild.