På morgonen idag var det behövligt med halkvarning på utetennisbanorna här på Idre Fjäll.
Deras underlag var mer avpassat för hockey-bockey.
På Sporthallens stora tak låg frosten så tjock att det gick att åka slalom fram till takkanten.
Eller om någon föredrog backhoppning i boklövsstil med landning någonstans i tallskogen.
Jag kollade inte vattenrutschen vid utepoolen men med sina spiraler var den nog som gjord för häftig rodel.

Vinteridrotterna tränger sig alltså på – men än har jag något hundratal fasta orienteringskontroller i terrängen.

Här gick vi idag – tror jag. Jag och min orienteringskarta och en siktskymmande dimma.

Dimman var gråtät. Den kröp in under min jacka och den gömde mina stövlar.

När jag gick där på fjället, undrade jag om jag verkligen fanns. För jag såg mig inte.

Tyckte dock i alla fall att jag hörde mig ibland.

Och det kändes när jag sparkade foten i någon dimgömd sten.

–  –  –

Jag satte i alla fall ut alla kontrollmarkeringar som jag hade med mig .....

Jag hoppas att ni som hade svårt att sova i natt tog fram min stenhavsbild som jag lade ut igår och att ni låg och räknade stenar tills ni somnade tvärt. Absolut tråkigare och effektivare än att räkna skumpande får.

Naturligtvis är jag själv intresserad av att ta rätt på hur många stenar det är på min stenhavsbild.

Därför tog jag fram en gammal, välputsad tävlingskompass med en manuell stegräknare påmonterad. Räkneverket gick till hela tio.

I natt har jag byggt om denna gamla analoga stegräknare till en modern digital stenräknare.

Steget var inte så långt!

(Bild kommer när jag fått alla världspatent godkända.)

Idag gick jag långt upp i Nipfjället och där mötte jag denna tsunamivåg av stenar. Tur nog var det precis utanför orienteringskartan. Nu vet jag varför min karta slutar där den slutar ...

När jag tittade ut över stenhavet, sade jag högt för mig själv: "Ja, lättlöpt är det inte".

Den enda nyttan med detta stenhav är min bild. Den får ni gärna låna som utslagsfråga nästa gång ni arrangerar en tipspromenad. Det är nu slut med banala frågor som "hur många kottar är det i burken". Nu gäller:

–Hur många stenar är det på bilden?

I vintras när jag var till Gran Canaria, gick jag in på ett museum och då såg jag skulpturen som ni ser på den vänstra av bilderna. Någon Francisco Cruz hade gjort detta konstverk som han kallat "Cabeza", alltså "Huvud" på svenska.

Det är ju en märklig och spännande skulptur. Den fick mig att tänka på trädanden som jag träffade på i en högstubbe i Städjan-Nipfjällets naturreservat. Det var denne trädande som för två år sedan under Idreveckan road såg hur det bommades friskt av orienterarna när de hade en liten hjälpkurvesänka som kontroll i sluttningen 40 meter från högstubben.

Jag tycker att min trädande är en betydligt mera livfull skulptur än Francisco Cruz´ verk. Mera av glimten i ögat och med tandpetaren spretande i munnen. Jag gillar också djävulsbilden som trädanden har tatuerad på sin axel. Syns till höger nere i bilden.

Det här betyder att det är minst lika givande att gå i ett svenskt naturreservat som på ett museum, för i naturreservatet hittar endast den uppmärksamme det sevärda. Och det finns inga skyltar som berättar vad man ser och inga pilar att följa. Men nybörjarbanornas ledsna och glada gubbar kan dyka upp som trädandar när man minst anar det.

Allt behöver inte vara så strikt tillrättalagt här i världen och se ut som paragraferna i en arrangörshandbok för orientering.

Så är jag då åter på plats på Idre Fjäll med alla mina banläggarpärmar. Kunde under kvällen inte låta bli att från balkongen ofta beundra utsikten som sträcker sig många, många mil bortöver. Ändå har jag svävat bort i denna bedårande utsikt så otroligt många gånger förut. Tydligaste referenser är det platta  Fulufjället  som ligger fyra mil i sydsydväst och en bit in i Norge reser sig den skarpa profilen av Rendalssölen.

Det är också härligt att vakna om morgonen och starta dagen med att låta blicken sväva högt och långt ut över detta landskap och det är härligt när solen går ned i ständigt nya, spännande molnformationer som badar i lysande färger.

Dagens bild när solen kryper ned bakom Himmeråsen bjöd naturen mig på som ett välkommen till Idrefjällen igen.

Jag skulle kunna göra ett mycket långt bildspel av alla mina bilder som jag tagit på solnedgångar som jag sett från Idre Fjäll.

Hela dagen igår packade jag. Det är dags nu igen. Idre. I fem veckor. Mer än 600 kontrollpunkter väntar på sin lilla markering därute i terrängen. Det betyder att jag den närmaste tiden skall ta mig fram omkring 500 kilometer i mestadels obanad terräng. Det betyder också att jag kommer att ta flera tusen bilder på stort och smått, enorma vyer och det finstilta som gömmer sig i det innersta av det orörda naturreservatet.

Jag följde orienteringstävlingen BAMM på internet, detta tuffa bergsmaraton i norra Sverige. Jag ville se hur det gick för laget Team Rockrunners X med Pälle Hedlund och Krister Svensson. De hade att på två etapper avverka 72,2 kilometer, mätt fågelvägen, och klättra sammanlagt 5400 höjdmeter. Grymt. Men de fixade det! Strongt! Det tog dem 17 timmar och 57 minuter. Det blev två rejäla arbetsdagar ... (Övertid?)

Pälles härliga kommentar efter den mycket tuffa första dagen: "Vi siktade på att överleva och det gjorde vi till slut".

När jag nu strax rullar iväg de 21 milen till Idre Fjäll, kommer jag att i bilstereon spela en cd som just Pälle plockade ihop åt mig för några år sedan när jag skulle upp till fjällen och märka ut mina kontroller. Låtarnas namn var nog då tillägnade mig men idag kommer jag att tänka på Pälle/Krister när de springer/klättrar i årets BAMM, när jag hör dem.

Här är några av de passande titlarna:
Running with the devil (Van Halen) - Brutal Disciplin (Stockholms Negrer) - Up up over the mountain top (D.A.D.) - Too tough to die (Ramones) - Run to the hills (Iron Maiden) - A man comes around (Johnny Cash) - Walk idiot walk (The Hives) - Over the hills and far away (The Mission) - Run run run (Velvet Underground) - Loser (Beck).

Hade Team Rockrunners X haft denna cd med sig, hade nog den största striden i Pälle/Kristers iPod därute på fjället stått mellan Velvet Undergrounds hurtiga "Run run run"  och The Hives mera sansade "Walk idiot walk".

Sista milen varje etapp tror jag att det var Ramones´"Too tough to die" som behövde gå på repeat.

Nu åker jag norrut från Leksand mot de härliga Idrefjällen.

Idag och i morgon, fredag-lördag, springer de tuffaste av alla tuffa orienterare en tävling för 2-mannalag långt uppe i den svenska fjällvärlden. BAMM (Björkliden Artic Mountain Marathon) heter 2-dagarstävlingen och den är i år i de värsta tuffingarnas tävlingsklass 72,2 kilometer lång . Hela 5400 höjdmeter skall de bestiga totalt på de två dagarna. Ryggsäckarna de bär på väger cirka 5 kilo vardera. Övernattning på nattläger i tält.

Det är tur att deras kontrollpunkter är lätta – i alla fall om de slipper tät dimma.

Hur det är att vara deltagare i detta kraftprov kan ni läsa om här . Följ träning, uppladdning och tankar dag för dag, skrivet med humor på ett lättsamt sätt.

BAMM kör redan med masstart – så här är det bara för det internationella orienteringsförbundet att hänga på så slipper de förstöra det riktiga VM-programmet. Förslagsställarna till masstart och parstafett måste ha glömt att föreslå också Bergsmaraton.

När jag bilade till Trondheim i förra veckan, åkte jag förbi Idre och då svängde jag upp till Idre Fjäll för att i terrängen byta ut en Naturpasskontroll som blivit trasig.

När jag gick där i skogen nedanför fjällheden, hörde jag ett prasslande ljud och plötsligt stod hon där framför mig; ett av Idrefjällens många o-troll.

Det norska O-trollet är ju världsbekant sedan lång tid tillbaka. Sturla Kaasa hade god kontakt med detta norska o-troll och han kunde konsten att rita av det på ett trevligt, mysigt sätt.  Jag har några utföranden i min ägo. De gjordes på 60-talet.

Øivind Eriksen i OK Øst har också bra kontakt med det norska o-trollet verkar det, för de o-trolltavlor han målat åt mig berättar levande om o-trollets upplevelser i orienteringsskogen av idag.

Men o-troll finns i alla skogar. Det gäller bara att se dem. Hon på bilden härovan valde dock själv att visa sig för mig, för hon stod där bara och sa:

–  "Jag vet att du är på väg till Norge för att se på orientering. Då måste du hälsa från mig till det norska O-trollet. Han verkar vara så go´."

–  "Det skall jag. Men vad gör du här i skogen med min karta? Du hittar väl ändå i den här vildmarken. Och varför viker du inte ihop kartan? Den är ju större än vad du är."

–  "Äh, jag tänkte gå till hjortronbäcken (multe-bæcken) och se om det finns några hjortron kvar."

–  "Hjortronbäcken? Min hemliga hjortronbäck? Hur kan du koden för att ta dig dit?"

–  "Det är därför jag har kartan ovikt. Du har ju byggt in koden i karttecknen."

Det lilla o-trollet hade alltså knäckt koden till den hemliga hjortronbäcken, platsen där annars aldrig någon annan sätter sin fot. Platsen där hjortronen lyser som hav av guld. Platsen där jag aldrig låter någon orienteringsbana passera. Platsen som ingen kan närma sig utan att gå vilse – om de inte kan den i orienteringskartan inbyggda koden.

Nu är vi plötsligt två som hittar dit.

Igår skrev jag om min turistkarta över det speciella siljansområdet. Området kallas också för Siljansringen då det har uppstått av ett stort meteoritnedslag för 360 miljoner år sedan.

Här finns fantastiskt fin orienteringsterräng och därför kommer medeldistansen och långdistansen på europamästerskapen 2012 att arrangeras i dessa marker.

När jag var på Naturum i Siljansnäs igår, hittade jag en riktigt gammal karta över just Siljansområdet. Ni som skall springa detta EOC2012 bör studera denna karta noga, för den visar just när siljansområdet bildas och den är väl på så sätt en grundkarta.

Terrängytan som kartan omfattar är stor. Den har en diameter på 40 kilometer och kartan är lite gammal – sådär en 360 miljoner år alltså – så det är inte jag som ritat den (tror jag) Jag hittar  i alla fall inga gamla, svedda stövlar här hemma. När kartan rekognoserades, var området så hett att inte ens norska kartritare skulle ha fått till något grönt på den.

Vidare antar jag att arrangörerna nu har reviderat det otroligt fina tävlingsområdet något.

För annan skala, klicka på kartan.