v0102.jpg
kb_logo.png, 1 kB
Hem arrow Kart-Bosses blogg arrow 2007 Maj arrow Ett häftigt älgmöte
Ett häftigt älgmöte Utskrift E-post
Skrivet av Kart-Bosse   
2007-05-03

Jag växte upp i de mycket älgrika Bredmyrskogarna. Nästan varje gång som jag gick ut i markerna så såg jag älgar. När det kom besökare till Saxdalen och ville se djurens konung ute i den vilda naturen, så blev de skickade till mig.  Jag kan inte minnas annat än att alla dessa "safaris" resulterade i att de fick se någon långbent älg springa sin väg.

"På allmän begäran" så lovade jag att berätta om någon av de älgar som jag träffat på och som jag minns mer än andra. Jag tänker direkt på ett häftigt älgmöte jag hade när jag rekognoserade den karta som användes vid SM 1972 nordväst om Grängesberg. 

Tidigt en försommarmorgon anlände jag till skogen där jag för dagen skulle börja rita. Jag lade ifrån mig min ryggsäck på en liten brant, tog ritbrädet och tittade ut över det närmaste området. Jag stod på ett långsmalt hygge, knappt 100 meter brett och så där en 600 meter långt. Hela hygget lutade utför från mig sett. Till vänster om hygget var det gammelskog och till höger ganska tät ungskog.

Jag gick utför hygget och ritade in några branter och en del annat smått. Jag såg en älgko stå lite längre ner, alldeles invid ungskogskanten. Hon tittade upp mot mig.

Jag fortsatte förstås att rita in terrängdetaljer och plötsligt sprang älgkon iväg nedöver efter hyggeskanten. Jag minns att jag tänkte att det var märkligt att hon dröjde sig kvar så länge, innan hon blev rädd för mig.

När jag just skulle till att rita in ännu en liten brant så såg jag i ögonvrån att älgkon hunnit en bit ned efter hygget - men jag såg också i samma ögonblick hur hon kastade huvudet i vädret, fnyste ilsket, tvärvände så mossan yrde om klövarna och kom störtande uppför sluttningen mot mig. 

Här stod jag mitt på hygget utan något att gömma mig bakom och jag skulle inte hinna springa till varken storskogen eller ungskogen för att få skydd. Jag hade alltid betraktat älgarna som mina kompisar och aldrig varit med om något som detta. Nu var goda råd dyra, som det heter.

Branterna som jag ritat in på kartan var alldeles för fjuttsmå för att rädda mig undan den ursinniga älgkon. Jag sprang snett uppåt slänten. Där stod en minidunge med glest växande småbuskar från en glänta som fanns innan hygget blev hygge. Minidungen var högst 30 meter lång och 5 meter bred så det var ingen större dunge att gömma sig i precis. Men vad göra då älgkon var nästan framme vid mig. Jag sprang in bland småbuskarna i nedre ändan av dungen och stannade i den övre.

När den frustande älgkon kom till dungens nedre ände, tvärstannade hon, fortfarande helvild, fnysande och sparkande. Normalt sett skulle hon av rädsla sprungit iväg när hon kände människovittringen så starkt som hon måste ha känt den där jag sprang in i dungen. Hon stannade förvisso men visade inga tecken på att vilja fly sin väg. Tvärtom!

Jag tänkte att hon nog visste var jag var men jag kände att jag måste ändå undvika att öppet visa mig för henne. 

När jag stod där och tryckte i den övre dungkanten, förstod jag också varför älgkon betedde sig så här ilsket: hon hade förstås en nyfödd kalv där i ungbuskarna där hon visade sig först. När jag hela tiden hade närmat mig kon och kalven, blev hon först rädd men sedan tog modersinstinkten över och nu försökte hon försvara kalven och skrämma iväg mig.

Hur skulle jag nu ta mig ur den här knipan? Älgkon var fortfarande alltför taggad för att jag skulle vilja utsätta mig för hennes klövar. Jag var spanare i det militära och det kom mig bra till pass denna gång. Det fanns inga större buckligheter i terrängen in mot storskogen men jag såg ut ett stråk och började åla mig iväg, hela tiden med "ögon i nacken" för att se vad älgkon tänkte företa sig.

Jag lyckades ta mig till gammelskogens grövre stammar och väl där reste jag mig och tittade bort mot älgkon. Hon hade nu lämnat bevakningen av dungen och förflyttat sig en bit bort mot sin kalv. Men hon klippte fortfarande oroväckande med öronen.

Jag tittade mot ryggsäcken med dagens dryck och förtäring - men den låg på branten mitt på hyggesrepan, så dit vågade jag mig inte.

I stället förflyttade jag mig till en annan del på området och gjorde den dagens terrängrekognosering där. Först mot kvällningen smög jag ut på hygget och hämtade ryggsäcken.

När jag nästa dag återvände till området med älgkon så såg jag inte till henne. Hon hade säkert fått kalven på fötter och de förflyttade sig runt i terrängen så att jag inte skulle se dem. 

 
< Föregående   Nästa >



© 2019 Orientering på Idrefjäll
Joomla! is Free Software released under the GNU/GPL License.