Jag hade endast sällskap av den lyssnande tystnaden
när jag stannade till vid en omkullfallen torrak.

Framför mig tittade ett höstligt gölöga upp mot himlen.
I sluttningen där uppåt skymtade jag den steniga
oframkomligheten vid tvärfoten av Nipfjället.

Jag satte mig på torraken i det vindstilla landskapet.
Skogen gömde mig i tystnaden nedom det kala och jag var
långt ovan vandrarnas vildmarksstig som går Nipfjället runt.

Jag tittade ut på gölens vattenyta och såg att
hundratals vissnade lövbåtar flöt vilsna omkring
men de hade stannat i brist på vind.
Vattensjuka sjönk de allt djupare in i hösten.

En korp kraxade sig upp mot den skymtande solskivan i grådiset
innan den vände och bortom trädtopparna varnade för min närvaro.

När jag böjde mig ut över gölen, såg jag hur trädens spegelbilder
sträckte sig ned mot ett oändligt djup som inte finns.

Jag reste mig och gick vidare snett uppför sluttningen och jag log
när jag såg att en älgtjur nyss sparkat en brunstgrop ovan gölögat.

Jag var inte ensam i vildmarken.

Skriv kommentar
Var snäll och skriv inget som inte har med ämnet att göra. Personliga påhopp på personer kommer att raderas. Om du har skrivit fel 'Säkerhetskod' måste du uppdatera sidan så att du får en ny kod att skriva in innan du klickar på 'Skicka'.
Namn:
E-mail
Hemsida
Titel:
Kommentar:
Säkerhetskod:*