v3695.jpg
kb_logo.png, 1 kB
Hem arrow Kart-Bosses blogg arrow 2010 Juli arrow Trötta tankar kring en stadionbild
Trötta tankar kring en stadionbild Utskrift E-post
Skrivet av Kart-Bosse   
2010-07-14


Denna ödsliga bild hittade jag igår bland några urgamla semesterbilder från Florida. Som ni förstår har löparbilden hamnat i floridapåsen av misstag. Eller också hade jag gömt den där med vetskapen om att dessa floridabilder aldrig någonsin skulle komma fram i dagsljuset och bli till ett färdigmonterat fotoalbum.

Bilden är egentligen inte något att visa upp här på bloggen – om det inte vore för att den får mig att tänka på orientering, trots att den visar min målgång på Stockholms Stadion under ett maratonlopp som avverkades som varvlopp i Lill-Jans-skogen för många, många år sedan. På baksidan av bilden har jag skrivit att jag blev 6:a och att jag var hemskt trött sista halvmilen. Det var allt. En klart besviken text.

När jag läste kommentaren jag skrivit att jag blev hemskt trött, kom jag ihåg några fragment från loppet. Alla Sveriges bättre långdistanslöpare deltog, så det hade gått undan ordentligt därute på småvägarna. Det var inte min dag denna dag så jag sprang mig riktigt slut inför den sista halvmilen. Ja, så trött att smärtan gjorde att jag lovade mig själv dyrt och heligt att jag aldrig mer i hela mitt liv skulle springa ett endaste löpsteg till. Men det fanns ett men inbyggt i mitt löfte och det var att jag måste ta mig i mål i denna tävling och att jag skulle hålla minst den placering som jag hade just då därute på vägarna. I det läget var jag 8:a.

När jag väl hade övertygat min trötta kropp och hjärna om att detta var de sista löpstegen som jag skulle behöva ta i fortsättningen av hela mitt liv, kändes det på något sätt skönt mitt i all min kraftlöshet och jag pinnade på riktigt bra i trötthetsdimman för att jag verkligen skulle hålla de kriterier som gällde för att jag skulle slippa att någonsin mer springa ett endaste löpsteg ytterligare.

Så på något sätt lyckades jag manipulera med den vägg jag hade sprungit in i och flytta den en halvmil framåt i tävlingen. Ibland är jag tydligen lättlurad. I varje fall när det gäller att lura mig själv.

Jag tror inte att jag visste vad jag hette de sista kilometrarna men jag visste var befrielsens mållinje väntade och av bara "farten" lyckades jag också på slutet passera och "springa" ifrån ytterligare ett par konkurrenter.

Långdistanslöpning är vilja och tusentals träningsmil som lär hjärnan att med springsignaler hålla igång det rullande hjulet även när man av trötthet inte vet vad man heter. Trots halv medvetslöshet på bilden kan jag inte klaga på rullet i steget. Tack alla vintriga skogsbilvägar i Ljungåsskogarna.

Efter målgången slängde jag mig totalt utpumpad på stadiongräset. Det tog säkert tio minuter innan jag hämtade mig någorlunda.

När jag då piggnade till hade jag också glömt allt det där jag lovat mig under loppet:  att aldrig någonsin springa ett endaste löpsteg till.

Jag var säkert ute och joggade redan samma kväll.

Och varför tänkte jag orientering när jag hittade bilden? Ja, naturligtvis för de ödsligt tomma läktarna.

Klicka på bilden så ökar den i storlek och ödslighet.

 

 
< Föregående   Nästa >



© 2019 Orientering på Idrefjäll
Joomla! is Free Software released under the GNU/GPL License.