För några inlägg sedan visade jag hur jag sysslade med banläggning, drivandes runt av sommarvindar i min pool i Leksand. När jag förflyttade mig till Nerja i södra Spanien, fortsatte jag banläggningen men nu var hela härliga soliga Medelhavet min utsikt.

Hade jag svårt att tänka mig idreterrängen med dess krävande sluttningar, behövde jag bara lyfta blicken mot bergen som tornade upp sig tvärhöga direkt bortom staden.

Och brände solen för gassande varmt, hade jag bara att hoppa i takterrasspoolen bredvid mig eller svinga mig ned via någon av palmstammarna som ledde till den lilla beachen rakt under mig.

Nerja är staden som aldrig sover. Klockan sex på morgonen stänger de sista barerna när andra öppnar för frukost. Till långt in på småtimmarna strosade massor av människor runt, runt på de smala, bilfria gatorna i de gamla kvarteren som jag bodde i. Jag hade två balkonger och under båda vimlade ständigt dessa sorlande människoströmmar.

Men vid soluppgången lugnade staden ned sig en stund och då syntes bara någon morgonfågel i soldiset, någon fiskare som sakta tog sig ut på havet och så jag och mina kartor på takterrassen.

Skriv kommentar
Var snäll och skriv inget som inte har med ämnet att göra. Personliga påhopp på personer kommer att raderas. Om du har skrivit fel 'Säkerhetskod' måste du uppdatera sidan så att du får en ny kod att skriva in innan du klickar på 'Skicka'.
Namn:
E-mail
Hemsida
Titel:
Kommentar:
Säkerhetskod:*