v0122.jpg
kb_logo.png, 1 kB
Hem arrow Kart-Bosses blogg arrow 2012 Maj arrow En vitlavsrunda
En vitlavsrunda Utskrift E-post
Skrivet av Kart-Bosse   
2012-05-16


Igår blev det en långtur i Vitlavens vackra, mjuka landskap. Där går den första dagen av Idre 3-dagars fram. Enligt vädergurun Yr.no skulle det störtregna hela dagen – så därför blev min utflykt förstås regnfri med solglimtar.

Redan när jag passerade i den nedre kanten på De Tusen Sänkornas Land, såg jag att djurlivet vaknat, trots små snöfläckar här och där. Ovanför i den kurvdarriga sluttningen gick sex renar och betade sin lav och strax därefter såg jag en luftduell med vacker flyguppvisning. Jag passerade en tjäderhöna som låg på ägg och när hon, för att skydda boet, låtsades vara vingskadad och sprang iväg, följde jag lydigt efter - men jag hann snabbt ta en bild på äggen.

 

 

Jag har en favoritkälla i Idrefjällen och den hämtar underjordiskt sitt vatten från berget Slättvålen. Jag tog en närbild på källan och ni kan se att den har fin sand i sin botten, sand som underjordiskt följt med vattnet från de slingrande åsarna ovanför i landskapet.

 

Mitt i sanden på bilden skjuter vattnet upp ur underjorden på ett flertal ställen och får sandkornen att virvla runt men huvudådran springer fram precis nordost om sanden (jodå, bilden är orienterad mot norr - förstås). Trycket i huvudådran skapar en ständig vattenbubbla på sådär fem centimeter. Givetvis rastade jag vid källan med det renaste vatten man kan tänka sig.

När jag passerade en större hängmyr, såg jag färska spår efter en älgko. Den nedtrampade mossan med det torra gräset reste sig fortfarande, så jag förstod att älgkon inte var så långt borta. Just där höll jag höjd mot en kontroll en kilometer bort och älgkon hade tydligen samma idé, för jag såg en god stund var hon gått framför mig. Hon verkade inte så rädd av min närvaro, för när jag till slut skymtade henne framför mig, vek hon lugnt ned mot ett parti med granskog.

Då det är ganska blött i dessa marker just nu, är vitlaven förrädiskt hal att färdas odobbat på. Jag åkte ofta "skridskor" utför sluttningarna och tränade även en del vitlavsskejting för att stå på benen. Därför var det intressant när jag såg denna gamla vallaklocka som var uppsatt ganska högt på en tallstam där i vildmarken.



Det gav mig en tankeställare att då jag hade glidit så lätt på vitlaven, måste den vara rätt vallad.
Kan det vara så att detta har de norska skidåkarna kommit på och använder därför vitlavsvalla på sina skidor?
Är det därför de aldrig vallar bort sig - som svenskarna så ofta gör?

 

 
< Föregående   Nästa >



© 2019 Orientering på Idrefjäll
Joomla! is Free Software released under the GNU/GPL License.