När jag läser i olika orienteringsforum, ser jag att det ofta kommer upp diskussioner om lönsamheten med att arrangera tävlingar. Här märker jag en tydlig tendens att många svarande är nöjda med att orienteringsklubbarna bara byter pengar med varandra. Man arrangerar en tävling och använder sedan överskottspengarna till startavgifter i andra tävlingar. Orienteringssporten har alltså tillgång till ett visst kapital och det vandrar bara runt mellan oss i vår lilla ankdamm. Detta förnöjsamhetstänkande ser jag som en stor fara för orienteringen. Tänkandet lägger en snara runt halsen på vår expansion och utveckling till att bli en sport som alla gillar. Med det menar jag också åskådare, massmedia, tidningsläsaren därhemma. Målet bör vara att alla skall hela tiden vilja ha reda på det senaste inom orienteringen, såväl lokalt som nationellt. Orienteringen måste få mera puls. Vi måste bli spännande!

 Av idag är våra vanliga orienteringstävlingar bara en social inrättning för invärtes bruk. Ingenting annat.

Våra vanliga tävlingar står och stampar på samma ställe och vi har inte resurser att utveckla dem. Vi är totalt ointressanta för utomstående. Orienteringen måste tillföras avsevärt mycket mera kapital för att kunna göras mer attraktiv.

Våra tävlingar är vårt ansikte utåt! 

De arrangemangen måste vässas till ordentligt. För att vara påhittig med festen runt omkring tävlingarna, krävs resurser så att allt kan genomföras utan att klubbarna får mindre över på arrangemangen. 

Orienteringen må vara hur ideell som helst men skall den utvecklas till en sport som syns och som det talas om, måste också kapital in i den utvecklingen. Vi kan inte bara ställa upp en massa minimikrav på arrangörerna och sedan nöja oss med detta och tro att det därmed blir intressanta tävlingar runt om i landet. Bra arrangörer med innovativa tankar måste kunna ta in så mycket extra pengar på sina ansträngningar att de kan utveckla arrangemangen till intressanta tävlingar som verkligen sticker ut.

Den stora boven och spärren för orienteringstävlingarnas utveckling till moderna arrangemang som lockar människor av idag, är de fastlagda startavgifterna. Det borde vara upp till arrangörerna själva att bestämma vad det kostar att starta i deras tävlingar. Vi har säkert missat att få ett antal lovande idéer att växa sig stora på grund av brist på utvecklingskapital. Att arrangera tävlingar är som att driva ett företag. Det är inget ideellt nöje som man genomför med en klackspark. Utan den ideella insatsen går det förvisso inte att genomföra en tävling med vinst men alla andra delar i arrangemanget måste drivas sunt affärsmässigt.

Jag brukar använda Vasaloppet som exempel på en arrangör med en bra tävlingsidé och som alltid vågat ta rejält betalt av varje startande. Det har skapat ett kapital som givit dem starka muskler att bygga upp en tävlingsorganisation som genomför suveräna arrangemang år efter år. Det ger bra vinster till de anslutna klubbarna och numera berör det en hel bygd och dess företag genom att generera massor av pengar på kringtjänster. Det är så det skall gå till. Även på normalstora orienteringsarrangemang. Men utan massor av ideella insatser skulle inte heller Vasaloppet gå runt, trots rejäla startavgifter. Det tål att tänkas på.

Marknadsföringsgruppen är klubbarnas (och förbundens) viktigaste organ. Marknadsföringsgruppens möten är viktigare än års- och månadsmöten. De senare tenderar alltid att bara vara byråkratiska pappersvändarsammankomster av intet värde för klubben medan marknadsföringsgruppen alltid skall sprudla av förnyelse- och tillväxttänkande. Ni har väl valt era skarpaste, kreativa hjärnor till marknadsföringsgruppen? Marknadsföringsgruppen skall sy ihop hela tävlingskonceptet, skaffa intressanta elitlöpare till startfältet, ordna lockande kringarrangemang, ordna en publikvänlig arena och presentera allt på ett sätt som väcker intresse. 

Orienteringen är inte längre den tuffa sporten som sticker ut. Skogsmulletänkandet har sedan länge tagit över. I regler och förordnanden mjäkas det alltid åt fel håll. Vi tappar hela tiden fart i konkurrensen med omgivningen. De bestämmande ödar alltför mycket tid på att peta i petitesser och följa upp att de efterlevs, i stället för att ta krafttag och placera orienteringen på den intressanta delen av samhällskartan. När vi dessutom viker ned oss och inte längre kör över full långdistans ens på alla våra tunga tävlingar som syns utåt, då är vi riktigt illa ute.

Det är ju där som orienteringens särart verkligen kan visas upp.

Det finns så många sporter av idag som pockar på allmän uppmärksamhet. Därför måste vi försöka att lyfta fram det unika med vår sport. Där måste resurserna sättas in. Det unika med orienteringen är tuffa, hårda banor i riktig terräng. Rejäla långdistansbanor. Det skall göra ont att springa orientering. Dessutom skall bra rapportering från vildmarken i ord och bild visa strapatserna. Svetten från löparna skall stänka på kameraobjektiven. Vi behöver visa action! 

Skriv kommentar
Var snäll och skriv inget som inte har med ämnet att göra. Personliga påhopp på personer kommer att raderas. Om du har skrivit fel 'Säkerhetskod' måste du uppdatera sidan så att du får en ny kod att skriva in innan du klickar på 'Skicka'.
Namn:
E-mail
Hemsida
Titel:
Kommentar:
Säkerhetskod:*