v3695.jpg
kb_logo.png, 1 kB
Hem arrow Kart-Bosses blogg arrow 2009 Februari arrow En gammal OL-bana
En gammal OL-bana Utskrift E-post
Skrivet av Kart-Bosse   
2009-02-20

 

Året var 1964 och tävlingsklassen H13-14. Banlängden 4,6 kilometer. Kartan var en backstreckskarta i skala 1:50.000. Orienterarna hade att efter start själva rita in sin bana från en mallkarta. För att ni skall se något alls av kartan/banan har jag förstorat kartan kraftigt samt skrivit "Start" vid startringen. Någon kontrolldefinition medföljde inte denna karta.

Eftersom sista kontrollen och målet fanns utanför den tryckta kartbilden, fick de tävlande också på egen fri hand, på väg till start, rita in denna extra kartdel själva! En kraftledning, ett par vägar och två åkrar kan jag se att denne 13-åring ritat in – men vilken kontrollpunkt var sista kontrollen?

Springer vi banan så är inledningen lätt; ut på vägen och följ denna till huset där en stig går österut. Trettonåringen följde stigen 150 meter för att runda den tvära höjden, därpå vek han av i sydost efter höjdfoten och kom till sin första kontroll, som i en lupp med tio gångers förstoring, ser ut att vara norra änden på en smal åker. En orienteringsteknisk sträcka som passade en trettonåring.

Till den andra kontrollen springer trettonåringen först rakt i söder till en lång sankmark och följer dess västra kant till en stig som hjälper ynglingen att runda ännu en tvär höjd. När stigen sedan viker av mot öster var det dags att hoppa av den och springa upp i sluttningen mot norra kanten på ännu en smal inäga. Återigen en sträcka som innehöll flera olika orienteringsmoment som var lagom svåra för en trettonåring.

Till 3:an – ännu en inäga – var det kompasskurs som gällde. Halvvägs kom en stig och södra kanten på en avlång åker som svar på att orienteraren höll kursen. Andra halvan av sträckan gällde stenhård kompass i norra sluttningen av Sickobacke och som vi ser så klarade vår yngling detta prov på ett utmärkt sätt.

Sträckan till den 4:e skärmen tycker jag är för mesig. Det går ju en rak stig mellan den tredje och fjärde kontrollen och då är svårighetsgraden i klass med banläggningen som brukar vara på senior-VM nu för tiden. Lite mer att jobba med hade banläggaren skapat om han valt att sätta kontrollen vid det nordöstra hörnet av inägan som finns öster om den valda kontrollpunkten. Då hade det varit snabbast att följa stigen ett par hundra meter och sedan snedda genom lövskogen mot kontrollinägan. Visst är det härligt med lövskogstecken på kartan!

Till den 5:e kontrollen så krånglar vår löpare till det och förlorar tid innan han tar sig ned till vägen som han sprang på direkt efter starten. Knixen han gör vid den norra åkern visar att höjden där är tvär. Snabbast hade förstås varit att ta kärrvägen i utförsbacken i kroken österut och sedan terrängen norrut mot huset.

I alla fall en häftig H14-bana från orienteringens ungdom!

Sens moral:
Vem har sagt att orientering skall vara lätt? Det måste vara något modernt påfund av någon stackare som inte tilltror människan – även den mycket unga – om att klara av tuffa klurigheter. På den tiden när alla banor var kôlsvarta rätt upp i de vilda bergen, så ökade orienteringen enormt  i antal deltagare. Vem kan tro att en sådan här orientering som denna på en mycket svårläst karta, kan få de tävlande att stanna i orienteringssporten – och till och med locka fler? När den överbeskyddande mentaliteten kom in i bilden, försvann orienterarna. Det är tuffheten som lockar. 

 

 
< Föregående   Nästa >



© 2019 Orientering på Idrefjäll
Joomla! is Free Software released under the GNU/GPL License.