v3318.jpg
kb_logo.png, 1 kB
Hem
Kanske trötta ben?
Skrivet av Kart-Bosse   
2016-02-03



Ibland tar jag bilder som ställer frågor till betraktaren. Som den här märkliga bilden. När jag tittar på den, funderar jag genast:

Hänger trädet över den gamla muren för att stötta upp den – eller är det den gamla muren som stöttar upp trädet?

När jag tittar lite noggrannare, tycker jag att det av trädets hållning att döma mest ser ut som att trädet liknar en långdistansorienterare som just kommit tillbaka från ett träningspass på så där tre mil i obanad terräng och sträcker ut sina stapplande, krampande ben, medan överkroppen ligger flåsande tungt mot den gamla muren.

Det är min tolkning. Kanske beror den på något självupplevt, då jag ibland lutade mig av samma anledning mot den stora grinden i gärdsgården runt Bredmyrtorpet.

 

 
Budkavlestafett
Skrivet av Kart-Bosse   
2016-02-02


Jag har deltagit i många budkavlar – men inte sprungit någon sedan de bytte namn till stafett. Namnbytet var väl ett sätt för orienteringen att försöka bli uppfattad som en mer modern sport. Kanske att folk i allmänhet inte visste vad en budkavle var. Kanske att en del inom orienteringsvärlden också skämdes för namnet budkavle. Det ordet lät väl som att det hade för genuint med orienteringssporten att göra.

Samtidigt upphörde också det att den tävlande skulle medföra en budkavle i ett snöre att växla med. Nu blev det enklare då man fick växla med kartan eller ryggdunk.

Jag vet hur det var att släpa med sig dessa träbitar till budkavlar. Två gånger hade jag det riktigt trassligt. Först vid Värmlandskavlen 1965. Jag sprang näst sista sträckan och hade tagit mig upp i täten. Där lyckades jag med fartökning bli av de andra lagen. Kom ensam in till den sista kontrollen som var placerad uppe på ett gammalt grustag, väl synligt från målet. När jag stämplat där, försökte jag slita av mig budkavlen i farten för att kunna göra en snabb växling till vår slutman Sture Björk. Men det var inte så lätt för mig att snabbt få budkavlens band över huvudet. Det trasslade i den tvära utförslöpningen och det hela slutade med att jag i stället stod på huvudet och budkavlen for iväg. Det blev till att börja leta – men tur nog hade mina snabba ben givit mig ett så stort försprång att de jagande lagen inte syntes till. Jag till och med vann sträckan trots att jag letade efter kavlen någon minut. Och Sture höll förstås undan så vi vann denna Värmlandskavle.

Nästa gång jag hade strul med överlämnandet av budkavlen, var vid Tiomila två år senare. Jag sprang den första sträckan och kom i mål som 4:a. När jag skulle växla över till vår andrasträckslöpare (Birger Pehrs), snodde snodden till kompassen och snodden till budkavlen sig om varandra. Och eftersom kompassen var fästad runt min handled, var det nära att hela jag hade följt med i växlingen. På bilden som kvällstidningsfotografen Gunnar Westerlind påpassligt tog, ser ni händelsen. HJÄLP! kallar han bilden.



Som ni kan se på bilden, var växlingsfållan så smal att ingen kom förbi mig. Hade det varit en ishockeymatch hade jag blivit utvisad två minuter för interferens, hindrande av motståndare. Jag var lika effektiv som någonsin dåtidens Dan Söderström, Mats Åhlberg och Dan Labraaten, för att inte tala om min granne Olle "Mapa" Sjögren. Han släppte aldrig någon motståndare förbi sig.  

I alla fall lyckades jag till slut trassla loss min kompass från budkavlen och mitt lag OK Malmia fortsatte mot den 3:e plats vi slutligen fick.

Ja, även de lag jag effektivt hindrat från att växla, släppte jag fram ..... :-)

Så som ni förstår var jag inte ledsen över att detta med växling med budkavle blev utbytt mot ryggdunk – även om jag själv inte sprang några budkavlar/stafetter längre.

Så sedan budkavlar bytt namn till stafetter, har jag inte sprungit någon sådan – men i morse 06.20 deltog jag ändå i en stafett. Jodå, men det var av annat slag. I radions "Morgon i P4 Dalarna" hade jag fått stafettpinnen för att prata lite kartor en kort stund och jag växlade sedan stafettpinnen vidare muntligt.

Skönt att inte längre ha någon trasslig budkavle i ett snöre att handskas med!

 

 
Den gamle myrstacken
Skrivet av Kart-Bosse   
2016-02-01




När jag en höstdag satt och fikade i Idrefjällens vildmark, kände jag att någon iakttog mig. Jag hade inte sett några spår eller känt någon doft av att jag var nära några vilda djur just här men jag tittade mig ändå omkring för att se vad det var för varelse som höll ögonen på mig.

Det var först när jag tittade på den gamla, delvis övervuxna myrstacken, som jag såg att det var den som betraktade mig med ett vaksamt öga. Det andra ögat höll myrstacken slutet. Säkert för att jag inte skulle märka att jag var nyfiket iakttagen.

Eftersom jag var ganska långt bort och högt upp i denna vildmark, förstod jag att det säkert inte var ofta som någon människa hade vägarna förbi här i naturreservatet. Därav myrstackens nyfikenhet. Jag pratade lite med gamlingen men kände inga elektrovågor till svar. Den verkade lite trött och sliten i sin kamp mot mossan och lingonriset.

Men det gladde mig att den inte blundade när jag tog fram kameran och frågade om jag fick ta en bild.
Jag kände det som ett tecken på att vi var vänner.

 

 
Häftiga kontraster
Skrivet av Kart-Bosse   
2016-01-31



Jag vet hur det är att ofta vistas i en värld som just för tillfället inte är.

Konstigt skrivet, eller hur? Nej, inte alls!

Tänk er att framställa kartor och trycksaker till turistvärlden. Som jag gör. Sitta i den stekande sommarvärmen och bildbehandla härligt frostiga vinterbilder och rita in skidspår på vinterkartorna medan gräsmattan utanför fönstret skriker efter att få bli klippt och den solvärmda vilstolen gapar tom.

Eller när Kung Bore slår till med sträng vinterkyla över knädjup snö. Då sitter jag inomhus och gör foldrar med badande människor och fågelkvitter och på kartorna ritar jag in vandringsleder. Så är det för mig. Trycksakerna skall vara klara innan deras årstid börjar.

Det är också vad jag tänkte nu på morgonen då jag sitter med orienteringsbanorna till sommarens Idrevecka. Utanför mina fönster finns Leksands vintrigt isiga landskap. Samtidigt lägger jag in tävlingskontrollerna på kartoriginalen i datorn och i tankarna vandrar jag fram på barmarken i Idrefjällen och minns vartenda häftigt åskväder jag utsattes för när jag besökte dessa blivande kontrollpunkter. Det är en speciell känsla att ena stunden vara djupt försjunken i en detaljrik, sommarvarm sluttning i den fjällnära vildmarken och sedan lyfta blicken och titta rakt ut på en rasande snöstorm. Tala om häftiga kontraster.

Men samtidigt är det härligt att när sommarvärmen bränner het, svalkar mig mina isiga vinterbilder och när snöstormen rasar som värst, återvänder jag i mina tankar till kontrollerna i sommarsluttningarna i Idrefjällen.

Man har det som man ordnar för sig :-).

Lägger ut två bilder från det landskap jag minnesvandrat i nu på morgonen.


 

 
Segersötma
Skrivet av Kart-Bosse   
2016-01-30


Inte förrän veckan efter midsommar är det dags för Idreveckan i orientering, men tempot har skruvats upp något redan nu. I torsdags kom datasnillet Åke Larsson hit till Leksand för att vi skulle prata om vissa upplägg av årets tävlingar i Idrefjällen. Dessutom kom han för att lägga in programmet Purple Pen i en av tävlingsdatorerna och visa hur tävlingsdefinitionerna i fortsättningen kan framställas i detta program. Därmed försvann det sista jag hade med Ocad att göra.

Men först hann Åke och jag äta varsin semla innan vi gick på ishockey. Båda älskar vi semlor från Siljans konditori och båda har vi Leksands ishockeylag som vårat favoritlag. Leksand mötte ett Almtuna som kom hit till Dalarna med gott självförtroende efter fem raka segrar i serien. Dessutom har Leksand haft svårt mot dessa upplänningar de gånger lagen mött varandra under denna säsong. Förutsättningarna för Leksand blev inte bättre av att några av våra ledande toppforwards blev magsjuka precis till matchen. Det blev att sätta in hela nio juniorer i vårt lag i denna viktiga match.

Men som dessa juniorer spelade! Almtuna fick återvända till Uppsalaslätten med 4-1 i baken.

Vår seger firades på Täppgatan 17 med Châteauneuf du Pape och den ädla riojan Monte Real Grand Reserva 2007. Endast det bästa är gott nog när Leksand vinner.

Fram till klockan tre på morgonen varade vår segerfest. Då började uppladdningen inför nästa match.

 

 
Suveräner i vita spår
Skrivet av Kart-Bosse   
2016-01-27


Är vi i Sverige ganska usla på att åka längdskidor, blir vi i stället världsbäst om vi sätter en karta i handen på våra skidåkare. För i skidorientering är vi svårslagna. Otrolig insats av Erik Rost, som nu på världscupen i Tyskland körde fem lopp på sex dagar – och vann alla! Och Tove Alexandersson var inte mycket sämre hon, då hon vann sprinten och medeln, var tvåa på långdistansen, vann sprintstafetten med Erik och vann idag sin sträcka i stafetten. Vilka resultat de två presterat! Här hjälper det inte Norge ens om de sätter kartor i händerna på Therese Johaug och Martin Johnsrud Sundby.

På tal om längdåkning på skidor har våra  längdskidåkare idag uppe i Piteå gjort upp om SM-medaljer. Måste hålla med Leif Boork om att det är kul att se svenska segrare även i den disciplinen.

 

 

Erik Rost på träningsläger uppe på Idre Fjäll i höstas. Kom uppifrån backen till kontrollen men fixade svängen med snabba omstigningar.

 
Envis enbuske
Skrivet av Kart-Bosse   
2016-01-26




Även träd och buskar är levande varelser. Och de är också olika personligheter. Här exempel på vad jag menar.

Vid min vandring mellan kontrollpunkterna i kanten av kalfjällsplatån mellan Städjan och Nipfjället, kom jag till den här trassliga enbusken. Från sin huvudstam hade den under åren skickat upp många grenar för att bli en vacker, grön enbuske – men det hårda livet på fjället hade förgjort alla grenarna och nu var det bara ett enda dött trassel av dem alltihop. Ändå såg jag att huvudstammen levde i den del som fanns under markytan. Den här enbusken ville vara en vacker buske där ovan jord och sträcka sig mot den livgivande solen och leva i glansen. Men fjällets krafter blev den övermäktig och den är numera bara en sorgligt trasslig grenhög.

Uppe på Nipfjällets södra del fann jag en annan enbuske som hade en helt annan överlevnadstaktik. Dess huvudstam slingrade sig hela tiden längs med marken – ibland något under den, ibland precis ovan det tunna jordskiktet. Trots en växtplats som är ännu mer utsatt för fjällets alla oväder, än vad den andra enbusken får utstå, var den här enen levande i sina grenar, då även de kröp längs med marken. På bilden syns en del av huvudstammen sticka upp något ur marken men sedan ålar den sig iväg bortöver med lika krypande låg ställning som jag hade som spanare i det svenska försvaret. När jag stegade längden på denna enbuske, fann jag att den är hela 28 meter. Tur för den att den inte försöker stå upprätt!



 

 
SkidO på hög nivå
Skrivet av Kart-Bosse   
2016-01-22



När skidorientering har arrangerats på Idre Fjäll, har för det mesta det redan rika spårsystemet vid Skidstadion utökats med ytterligare massor av spår eller så har tävlingen gått från gamla skidskyttestadion och ut i Slättvålens trevliga landskap.

Men när jag nu hade rekat en Vinterkarta över stugbyarna och dess närområden, insåg jag att detta borde vara  tävlingsterrängen, redan spårad och klar. Bara att lägga en bana åt landslagsgänget. Så blev det.

Snabbast på den här banan var Helena Jansson och Jesper Svensk.

 

 
Orientering i snöigt landskap
Skrivet av Kart-Bosse   
2016-01-22



Landslaget, Utvecklingslandslaget och Juniorlandslaget är denna vecka på Idre Fjäll. Träningen består av skidåkning, löpning och gym. För att de skulle få träna kartläsning med vägval i tävlingsfart, lade jag denna vinterstugbysprint. Först tänkte jag gå direkt till K5 från K3 då det skulle ge tre vägval; antingen tuff snöpuls söderut eller runda bakåt till höger eller vänster. Men så lade jag till K4.  Lätt utförskontroll – men jag ville ge löparna chansen att här i hård fart träna inläsning av vägval på långsträckan till 6:an. Trevligt att kunna bjuda på fotorientering även på vinterns Idre Fjäll.

 

 
Vad som göms i snö ...
Skrivet av Kart-Bosse   
2016-01-21


Nu tror ni förstås att denna bild på en kontrollställning i ett snöhav är tagen vid landslagets nu pågående övningar på Vinterkartan vid Idre Fjäll. Men så är det inte. Denna bild tog jag under Idreveckan, veckan efter Midsommar(!) i somras. Den mycket sena våren gjorde att några enstaka gropar och sänkor på fjället fortfarande var fyllda med hårdpiskad drevsnö och i det här fallet är det en grop som är 6x4 meter stor och 1,5 meter djup och just över bara den låg snötäcket kvar. Inte ett spår av grop. Snön var på denna fläck på fjället så tät att kontrollställningen satt så stadigt som den någonsin gör när stolparna är nedknackade i barmark.

Och där, 1,5 meter under skärmen, sitter min kontrollbricka. Jag plockade in den först när jag passerade här i september.

Nu blev förstås denna kontroll extra lätt för de som skulle ha den, även om det bara var kodsiffran som sade att detta är en grop, 6x4 meter. Värre måste det ha varit för de som bommade sina kontroller som fanns alldeles i närheten och såg denna skärm lysa förföriskt där på fjället och sprang dit. "Snöhav" finns ännu inte i orienterarnas kartnorm och det var det enda löparna såg vid denna kontrollpunkt.

Hade jag vetat att just denna grop skulle var gömd av snö, hade jag förstås på kartan lagt en snövit dutt över gropen i det gula kalfjällslandskapet. Det är ju modernt med kartduttar.

 

 
<< Första < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista >>

Resultat 41 - 50 av 2962

Rösta

Kända ordspråk, som orienterarna tolkar dem. Vilket är bäst?
 

Who's Online

Partners

Idre Fjäll

OPN

© 2017 Orientering på Idrefjäll
Joomla! is Free Software released under the GNU/GPL License.