Nu följer jag upp föregående utlägg om full kartläsning från första metern.

Vad sysslar Oskar Sjöberg, Täby OK med på min bild av honom vid startpunkten? Jo, det enda rätta: inte ett steg förrän han har en plan klar för hur han skall ta sig felfritt till 1:a kontrollen. Stenhård kartläsning är det som gäller.

Oskar sprang bra på de två första etapperna av Idre 3-dagars och går här på bilden ut med en ledning i H21 med 1:09 före Daniel Attås, OK Tisaren och 3:45 före Erik Ivarsson Sandberg, OK Denseln.

Sträcktidlistan visar att det snurrades en hel del vid denna 1:a kontroll men Oskar gick rätt och var endast 8 sekunder efter sträcksegraren David Lingfors, IK Hakarpspojkarna. Däremot tappade de jagande mark och Oskar kunde ohotad springa hem segern i tävlingen.

Så här var den första sträckan:

Startpunkten till den första etappen på årets Idre 3-dagars var en sten i kartans nordvästra hörn. Stenen ligger vid kartkanten och är det första rekognoserade där på kartan. Det betyder att den som ville springa utanför kartan, behövde bara köra kontrakurs till kartkorgarna några meter bort, så var det fixat.

Att jag valde den här stenen som startpunkt var av två anledningar. Den första var att det blev bra sträckor från stenen bort till ett stort antal förstakontroller i området österut.

Den andra anledningen var att jag ville se hur snabbt orienterarna i de olika klasserna läste fast sig på kartan. För stenen ligger vid foten av en sluttning med en ganska tvär liten vitlavshöjd uppe på sig och denna lilla mjölksyrabacke över höjden var det alldeles onödigt att välja då det längre fram på alla banor väntade massor av tuffa motlut som skulle kräva mycket kraft och göra att det blev en hård dag i vildmarken ändå.

Det var därför jag drog många av startsträckorna rakt över denna höjd.

De allra flesta av elitorienterarna rundade elegant detta första hinder – se som exempel bilden jag häromdagen lade ut på Mattias Karlsson. Där står jag vid höjdens östra fot medan Mattias rundar vid den norra foten och försvinner upp i landskapet.

Men merparten av de tävlande ödslade ork och sprang upp på höjden. Först där tog de itu med kartläsningen. En liten seger för banläggaren.

På min bild här nedan ser ni spridningen över höjden en av startminuterna. Pigga ben den första stunden.

Har ni kört bil i 17 mil med en fyradörrars bajamaja på släp? Nähej, jag anade det. Det har i alla fall jag gjort. När jag efter Idreveckan åkte hemåt med fullastad bil, tog jag också med mig den bajamaja som var hyrd i Mora. Vägarbeten söder om Särna gjorde att jag sluggade mig fram på dåliga vägar förbi Sörsjön, innan jag letade mig upp mot riksväg 70 igen. Behöver jag skriva att det kändes skönt att haka av bajamajaklumpen hos Cramo i Mora?

Med mig i bilen hade jag sprint-VM-fyran från 2008, Lukas Bartak, som till VM i Trondheim i augusti är uttagen att springa för Slovakien. Det var intressant att prata med honom och det är bara att konstatera att de ekonomiska förutsättningarna för världens olika orienteringslandslag är synnerligen skiftande när det gäller att kunna åka på läger och träna i terrängtyper som liknar de som mästerskapen avgörs i.

Jag körde i alla fall ned Lukas Bartak till Borlänge så att han skulle få träna i tävlingslik terräng inför student-VM (World University Orienteering Championship) som börjar den 18 juli.

Innan vi åkte från Idre hann Lukas på morgonen också besegra fyra fjälltoppar: Himmeråsen, Städjan, Gränjesåsen och Gränjesvålen.
Det är ett tufft liv att ta sig upp till toppen – men därifrån är utsikten en helt annan.
 

Vi använde för första gången SportIdent på Idreveckans tävlingar och det slog mig att orienterarna kan numret på sina sportidentpinnar bättre än sina personnummer.

Dags för myndigheterna att upprätta ett särskilt register för orienterare?

Efter två etapper av Idre 3-dagars var det dags för jaktstart på den sista, avgörande dagen. Först ut bland D21 var Sofia Holmgård, Kils OK och bland H21 ledde Oskar Sjöberg, Täby OK. Här ses de båda springa iväg från startpunkten.

1:46 efter Sofia Holmgård sprang Sofia Adolfsson, OK Kåre ut på den 7990 meter långa banan.

Det bommades mycket redan från början. Till den första kontrollen var Maria von Schmalensé, Täby OK snabbast med 8:33 medan tättrion missade rejält: Sofia H hade tiden 16:24, Sofia A 14:25 och Anna Mårsell, Stora Tuna 12:29.

D21-banans tuffhet och svårighet visade sig i att Sofia A var snabbast på etappen med 78:13. Det ger en snittfart på hårfint under 10 minuter/kilometer.

Sofia Holmgård och Sofia Adolfsson kom tillsammans in mot näst sista kontrollen där Sofia H fick en liten lucka och kunde springa ifrån till seger.

I H21 hade Oskar Sjöberg skaffat sig ett rejält försprång mot alla utom Daniel Attås, OK Tisaren (bilden) som var 1:09 efter. Men Daniel missade den första skärmen med 6 minuter och då kunde Oskar defilera hem segern med ett säkert löp som dessutom gav etappseger. Bra jobbat!

Bild från medeldistansområdet.

Efter tre tävlingsdagar med suveränt vackert, soligt sommarväder, bjöd onsdagens medeldistans i Idre 3-dagars på rikligt med regn under tävlingstiden den dagen. När jag i tidig morgon såg regnvattnet rinna utför sluttningarna, valde jag träskor framför stövlar. Valet var enkelt för i stövlar stannar vattnet kvar medan det i träskorna rinner ur.

Detta mitt val prisade säkert arenabyggare Andersson, vars hustru åkt hem och lyckats få med sig arenabyggarens stövlar. När jag kom till målet, såg jag mina stövlar springa runt där.

Medeldistansområdet var ett ganska trångt parti med tuff terräng i ett knöckligt parti av kartan där djupa dödisgropar varvades med tvära sluttningar. Av de vägvalsinritningar jag hittills fått, ser jag att många deltagare på flera ställen valt att ordentligt förlänga sin löpsträcka för att slippa klättra genom buckliga terrängområden. Skall bli intressant att senare här på bloggen visa upp olika vägval med sträcktider.

När medeldistansen var över, återkom det soliga sommarvädret och jag och träskorna blev torra igen.

Till den första etappen i Idre 3-dagars ville jag i banornas inledning komma åt ett område som inte använts förut, samtidigt som jag bäddade för möjligheter till en klurig långsträcka på sådär 1500 meter för de flesta av tävlingsklasserna. Det gjorde att jag måste förlägga målet ganska långt upp efter Burusjön.

Burusjöns taggiga sjökanter består av massor av vackra vitlavsåsar som går ut i vattnet och de är njutfulla arenor att använda som målplatser. Den udde ut i Burusjön som jag valde denna gång, var jag orolig för skulle vara för liten för att rymma 600 orienterare och ett hundratal åskådare.

Men detta naturens eget arenabygge visade sig vara lagom stort och jag hörde många positiva omdömen om målplatsens naturskönhet. Är banorna synnerligen naturnära så är det stilrent att också målområdet är det.

Det där med att delegera jobb kan ha sina sidor. Detta fick jag erfara här på Idre Fjäll. Rykten från småttisar som gått Miniknatet under Idreveckan, sade att de hade stämplat i Kart-Bosse. Den efterforskning som jag gjorde, visade att de hade rätt. Lite kuppartat hade mina funktionärer som ordnar med Miniknatet lyckats få tillgång till en bild på mig och lagt in den på miniknatskartan. Ni kan se själva. Där fanns jag bland en massa andra seriefigurer och det betyder att jag också har en egen miniknatskontroll varje dag.

Att barn som skall bli orienterare stämplar på mig med stiftklämmor är en sak – men jag ser framför mig vad som händer om de vuxna som springer Idreveckan kommer över denna karta. Efter alla strapatser som jag utsätter dem för, kommer de säkert att med stiftklämman hämndgirigt perforera mig som en woo-doo-docka.

...... här har du ... och här ... och här ... och här .....

Idag startade Idre 3-dagars och i herrarnas huvudklass vann Mattias Karlsson, IK Hakarpspojkarna. Vad passar då bättre än denna miljöbild som jag lyckades ta när Mattias sprang ut i en blötmyr på väg mot den första kontrollen.

Det bommades mycket i alla tävlingsklasser i det stig- och väglösa områdets vildmark. Särskilt i början av banorna hade jag långsträckor på 1500 meter i tuff terräng och dessa långsträckor gav stora tidsskillnader. Läs sträcktidslistorna här och bläddra mellan klasserna så ser ni utfallen tidsmässigt. Intressant!

Fjällsprinten under Idreveckan blev den panoramaföreställning som jag hade hoppats på. Strålande sol gav den sikt som visade åskådarna vid målet hur orienterarna fann sina kontroller och hur de missade vissa. Sluttningen upp mot Lill-Nipen på Nipfjället blev en naturens egen storbildsskärm där ingen producent bestämde vad som skulle visas, utan alla i publiken kunde följa"sin" löpare.

I H21 vann hårdlöpande Per Eklöf, KFUM Örebro OK med 6 sekunder före David Lingfors, IK Hakarpspojkarna. Trea blev Mattias Karlsson, också han IK Hakarpspojkarna.

Här på bilden springer Per Eklöf fram mot startpunkten.

I damernas huvudklass vann Anna Mårsell, Stora Tuna OK  med 14 sekunder före Johanna Berggren, Sävedalens AIK. Trea var alltid orienteringssäkre Sofia Holmgård, Kils OK.

Här på bilden forcerar Anna Mårsell fjällsluttningen.