När Idreveckan inleddes idag med Idre Fjällorientering, var det denna milsvida utsikt från startpunkten.

I H21-klassen blev det dubbelt OK Tisaren i toppen. Den slovakiske landslagsmannen Lukas Bartak (VM-fyra i sprint 2008) vann före Johan Aronsson, OK Tisaren  och Mattias Karlsson, IK Hakarpspojkarna. Bland damerna tog Sofia Holmgård, Kils OK en överlägsen seger på drygt 10 minuter före Maria von Schmalensé, Täby OK.

Det bommades mycket idag. Herrsegraren Lukas Bartak tappade till exempel fem minuter på konkurrenterna på de två första kontrollerna men fick sedan upp farten på fjället.

I morgon är det fjällsprint. Det skall bli intressant att se om Bartak behärskar också denna annorlunda sprintform.

"Hallå där, alla D10 och H10! Kommer ni snart?" 

När jag idag passerade ungdomarnas 4:e kontroll till morgondagens Fjällorientering, hade ett antal intresserade och förväntansfulla åskådare redan tagit plats på den naturliga läktaren. En del av dem vilade på den sköna fjällbädden medan andra småmumsade på lite renlav. När ungdomarna på små, kvicka ben springer fram mot denna skärm, kommer renarna att uppmuntrande klappa med klövarna. Den naturliga publiken är spontan.

Visst är det lönsamt att blogga! Titta på denna bild bara. Vilken härlig belöning för allt mitt prat här på bloggen om semlor. När jag satt i mitt hemliga rum bredvid Idreveckans tävlingssekretariat, blev plötsligt smålänningen Anders Derebrant insläppt. Han kände till min svaghet för semlor så därför hade han bakat åt mig dessa mumsiga som syns på bilden. Suveränt! Tusen tack!

Kartor och semlor är en oslagbar kombination.

När jag en stund efter lunchen gick ut på fjället var vädret mulet men till synes stabilt. Jag hann bara en kilometer innan en häftig hagelskur drog fram över mig. Samtidigt såg jag hur mörka regngardiner hängde  och fladdrade långt ned under det gråa som täckte himlen vid Fjätervålen någon kilometer bort och i hänggardinerna lekte åskans blixtar i ett skönt och häftigt färgspel. Sedan störtade regnet ned över mig och dränkte mig från topp till tå. Åskan rörde sig mot Städjan men orkade inte ta sig uppför den tvära sluttningen utan vek av bort från mig och försvann.

Med regnfyllt ansikte nådde jag fram till kontrollen som jag skulle märka ut.

När regnet lättade efter en stund, började göken i Foskdalen att ropa. Då förstod jag att solen var på väg. Snabbt skingrades molnen och sommarvärmen vällde in över fjället. Solen värmde mig torr i den lätta vinden och i den sista tvära stigningen hade jag humlesurr kring fötterna.

Det var en sådan dag i fjällen.

Det är väl en del som går in i dimman på midsommaraftonen. (Bor man i Leksand och ortens 10.000 invånare utökas med 30.000 midsommarfirare, vet man att det är sant.)

På morgonen idag var det lätt att gå in i dimman även här på Idre Fjäll. Och det utan sill och nubbe. Naturen ordnade det ändå. Den lastbilschaufför som fraktade målhuset till söndagens fjällorientering och måndagens fjällsprint upp till sommarparkeringen vid Nipfjället, såg inte många meter framför sig på den del av vägen som gick över kalfjället.  

Och där i dimman låg det massor av renar på båda sidor av vägen. De köar säkert för att få en bra åskådarplats till söndagens fjällorientering. Det vet att det gäller att vara ute i god tid när publiksporten orientering arrangeras. Det här är som när Bruce Springsteen kommer till Globen. Lika populärt.

Under vinterns förfiningsarbete av banorna flyttade jag en kontroll 160 meter på Fjällorienteringen. Nu skall jag ut på fjället och flytta markeringen. För att genomföra denna justering har jag att gå 2600 meter från närmaste bilväg. Det betyder att jag behöver genomföra en fjällvandring på över en halvmil bara för att flytta en kontrollmarkering.  Här är allting verkligen oväga.

Förstå att jag behöver ladda upp med ett hundratal gräddiga semlor i början av året för att orka med en Idrevecka. Men topptrimmad blir jag.

Dessa nätter vid midsommartid här i Idrefjällen är sällsamma. Efter en dag med härligt värmande väder, var det som om solen aldrig ville gå ned. Bilden är tagen klockan elva på kvällen. På grund av motljuset i bilden ser det mörkt ut bland träden men faktum är att jag lätt kunde läsa kartan i det magiska ljuset i den nordiska sommarnatten.

Nu är startlistorna till Idreveckan utlagda. Orienterare som representerar klubbar från 10 olika länder deltar.

4:an från sprinten vid VM i Tjeckien 2008, Lukas Bartak, deltar. Medaljörerna där var Khramov, Hubmann och Martin Johansson.

Lukas Bartak springer i Sverige för OK Tisaren och i landslagssammanhang för Slovakien. Det skall bli intressant att skicka ut honom på Fjällsprinten i detta kurvknöliga sluttningsområde. Inte ett hus så långt ögat kan nå. Och det är långt. Annorlunda.

Blir deltagarantalet i direktanmälan varje dag det samma som i fjol, kommer Idreveckan att öka antalet startande något från förra året.

Det är lite mycket nu. Mail och telefonsamtal i massor. Tävlingsförberedelser. Idreveckan trycker på. Fjälletappen börjar på söndag. Tre fullastade bilar och en släpvagn med tävlingsgrejer åker från Leksand till Idre Fjäll. Resten ligger i ett förråd under tävlingssekretariatet däruppe. Den cramohyrda bajamajan hakas på i Mora. Fjällpiparen kan ruva vidare i lugn och ro för SportIdentenheterna är ljudlösa nu. Det blir stämningsfullt tyst på fjället ....    

Nu drar det ihop sig till den fantastiska Jukolakavlen till helgen. Festen som får en stor del av det finska folket att springa orientering – och det vare sig de kan det eller inte. Suveränt! Och från Sverige kommer massvis med lag.

Tiomila fick jag vara med om att vinna och det blev också en tredje plats där. Däremot fick jag aldrig uppleva att vara först i mål på Jukola. Tyvärr. Men ett par gånger var det nära. En med OK Malmia och en med IFK Mora. Med Malmia var vi i täten bara någon kilometer från målet – men det höll inte ända hem.

Ett par Jukolan Viesti-medaljer blev det i alla fall. De med bilden på orienteraren med den energiska löpstilen. Hans framfart verkar bestå av slit och fläng. I för sig också slit och släng – för nog slänger han med armarna. Han sluggar orientering.

Nu är löptekniken inte det viktigaste, utan farten. Springer man fortare än alla andra må man springa med vilken löpstil som helst.

Vi får se vilka som springer fortast i helgens Jukolakavle. Jag är säker på att de springer elegantare än orienteraren på de gamla medaljerna.