v3695.jpg
kb_logo.png, 1 kB
Hem
Julkalendern dag 17
Skrivet av Kart-Bosse   
2015-12-17

 



När jag igår åkte skidor på det frostiga gröngräset, tänkte jag direkt att skidorienterarna var före sin tid. För på deras kartor är alla spår utmärkta med grön färg och när jag tittade bakom mig där jag åkt, var ju även spåren efter mig gräsligt gröna. Stämde perfekt med kartfärgen!

Denna vecka är det tjeckiska landslaget i skidorientering på Idre Fjäll för att träna skidåkning på de 11 km fina spår som finns uppkörda där. Men om de vill kan de också göra som jag gjorde här i Leksand och åka fritt i den snöfattiga terrängen. De får då tänka sig var de spår gick fram som var uppkörda 2010 enligt tävlingskartan därifrån. Då blir det i alla fall på myrarna samma gröna spår som på kartan.

Och som nattlektyr kan de sedan få lite teoretisk kartträning om de räknar ut hur de snabbast tar sig från starten till den första kontrollen. Kanske somnar de med kartan över näsan innan de bestämt sig.



Så här var sträckan till den första kontrollen:

 

 
Julkalendern dag 16
Skrivet av Kart-Bosse   
2015-12-16

 




När min gräsmatta ser så här frostgrön ut som på min bild och det endast är några dagar kvar till jul, vet jag inte riktigt hur det stämmer in i tidscykeln. Jag har förstås under de senaste åren tillbringat jularna utomlands, så jag vet inte säkert om det numera skall se ut så här snöfritt i Leksand i juletider?

Mina djupa funderingar när jag tittar på bilden är: skall jag gå ut och träna golfslag i det ruffiga gräset ..... eller skall jag ta fram skidorna och göra säsongsdebut ..... eller ge mig på den långhåriga gräsmattan med gräsklipparen?

Äh, det fick bli skidorna!

När jag nu åkte skidor på frostiga gräset här hemma på tomten – ja, inte på tomten utan på tomten – blev det riktigt gröna skidspår efter mig.

Gröna skidspår! Det måste bero på något beslut de tog vid klimatmötet i Paris häromdagen.

För det blir väl som vanligt bara plikttrogna Sverige som rättar sig efter miljöbesluten därifrån.

Att döma av Charlotte Kallas insatser i skidspåren i Davos under gångna helgen, verkade hon redan köra på miljögrön skidvalla.

 

 
Julkalendern dag 15
Skrivet av Kart-Bosse   
2015-12-15

 



Under åren har jag ritat några skylines till en del städers reklamtrycksaker. Ni vet denna form av vinjett där man i svart tecknar silhuetter av den stadens mest kända byggnader och sedan sätter ihop dem i en lång rad.

Till Naturen behöver jag inte göra sådana ritningar. Naturen sköter det proffsigt själv. Allt jag behöver göra är att befinna mig med kameran på rätt ställe vid rätt tidpunkt.

Och Naturen lägger in en längtan i sina silhuetter. En längtan som inte finns i mina skylines till den urbaniserade världen.



 

 

 
Julkalendern dag 14
Skrivet av Kart-Bosse   
2015-12-14



Idag får det bli två citat ur min samling med egna "Visdomsord för Orienterare" och jag hämtar dem ur kapitlet Tjäder. Eller Storfugl som de säger i Norge. För tjädern är verkligen en stor fågel som oftast trycker gömd i markens ris ända tills man kommer alldeles inpå den. Då brakar den iväg mellan trädgrenarna som om den vore ett JAS-plan eller tänkte starta en kalavverkning där den far fram. Det har nog de flesta orienterare råkat ut för – och fått hjärtat skrämt upp i halsgropen.

Men denne säregna skogsfågel kan också ge associationer som blir till ordspråk för Orienterare:

1.  Endast den först startande orienteraren vet att han/hon är rätt när en tjäder flyger upp.

2.  Den orienterare som springer sprint i staden och plötsligt skrämmer upp en tjäder, bör ana att han/hon kommit helt fel.




Tjädern gör inte mycket för att gömma sina bon.

 
Julkalendern dag 13
Skrivet av Kart-Bosse   
2015-12-13





Idag är det Lucia och då tänker jag på två saker: vintermörkret där ute och på nattorientering.

Hur skulle det vara att springa nattorientering med en enkel luciakrona som enda ljus? Spännande!


..... fast jag förstår om Solstickan i så fall hellre vill att orienterarna bär luciakronor med levande ljus ..... 

 

 
Julkalendern dag 12
Skrivet av Kart-Bosse   
2015-12-12



Ni har säkert märkt att Sverige har blivit ett land för orienterare! För vi har infört massor av extra kontroller – framför allt vid Öresundsbron.

Så kom ihåg att ta med passet, du som skall springa Idreveckan till sommaren. För även vi har massor av kontroller och vi varvar tävlings-kontroller med ID-kontroller där ute i vildmarken.

För vi måste ju veta att deltagarna som springer är riktiga orienterare!



På bilden ser ni en naturligt tillkrånglad kontrollstation som skall passeras. Här blir det lättstoppat.

Insläppet till vänster är för de orienterare som kommit rätt – och de får fortsätta.

Insläppet till höger är för de orienterare som kommit fel – och de skickas tillbaka till föregående kontroll för att ta ny riktning.

Det är precis som vid Öresundsbron.

 

 
Julkalendern dag 11
Skrivet av Kart-Bosse   
2015-12-11

 


Några tycker att Orienterarna i pr-syfte och tävlingsform skall visa upp sig mera med Sprintorientering i urbaniserade miljöer, det vill säga städer. Har vi inte visat upp oss nog i dessa syntetiska miljöer?

Jag tror inte att det blir fler aktiva orienterare bara för att några löpare tar vägvalet rakt genom Hemköp med en karta i näven.

 
Julkalendern dag 10
Skrivet av Kart-Bosse   
2015-12-10

 

Orienteringssporten har försökt att göra sig populär genom att förlägga målområden till befintliga arenor – men det verkar inte ha givit det resultatet att fler börjat med skärmletning. Kanske sänder det fel signaler då ingen tycker att Orienteringen är en arenasport?

Är det en tävling med alla klasser, tappas dessutom på dessa arrangemang många av de äldre deltagarna, då de vet att deras banor inte når ut i riktig skog. De springer i så fall hellre en veterantävling någon annanstans i stället.

För vi kan se veterantävlingarnas framgångar när de äldre får starta i skogen och komma i mål i skogen. De är många som föredrar att springa dessa enkla arrangemang, för de vet att de får orientering hela banan.

Och när det gäller att få fram Orienteringens styrka till vuxna nybörjare, är det ett starkt argument att de får göra sina misstag utan att någon ser dem där ute i friska luften, gömda bland granar och tallar ....

Här får Orienteringen tänka till lite.

 

 
Julkalendern dag 9
Skrivet av Kart-Bosse   
2015-12-09


Orienteringen är en skogssport som i grunden är tuff och upplevelserik. Därför borde den passa för alla som vill hänga med i dagens uthållighetstrend att ge sig ut i terrängen. Men av någon anledning beter sig orienterarna själva inte som den trend som nu finns i samhället. I stället för långt, tufft och lerigt, förfaller Orienteringen i stället till kortare och kortare banor. Många fler startar på medeldistans än på långdistans. Och ändå är långdistansen av idag oftast meskort. Och dessutom arrangeras det en del sprintorienteringar i städer. Det är som om dagens Orienterare vill slippa bli trötta, svettiga och blöta om skorna. Alltså slippa det som drar deltagare till övriga strapatslopp som hela tiden pluppar upp här och där i Sverige och Europa.

Därför är orientering inget som lockar de nytillkomna stora motionsmassorna, som hellre vill vara med om till exempel "årets skitigaste löparfest" (som Tjurruset-arrangörerna i Karlstad skriver i sin inbjudan). Orienteringen syns mig som alltför pippinett och tvärt emot vad starkt konkurrerande fjäll-, skogs- och trailtävlingar erbjuder av hårda strapatser. Allt det här gäller förstås inte de svenska elitorienterarna, utan bara en alltför stor del av de allmänna orienterarna.

Jag ser så här rätt upp och ner att det numera finns mer än 50 kända strapatstävlingar inom rimliga avstånd att deltaga i. En i veckan alltså om någon skulle orka. Några av dessa lopp är redan fullbokade nästa år, mest på grund av begränsat terrängutrymme.

Orientering är ju inte riktigt detsamma som dessa uthållighetslopp, då orienterarna också har den intelligenta biten med kartläsning och vägval inbyggt i sin sport. Är det ett skrämmande minus för Orienteringen eller är det ett extra plus om Orienteringen kan marknadsföra den delen rätt?

Undrar vidare om det är en åldrande orienteringsstam som orsakar önskan om att springa korta banor? Löpare som inte längre orkar lika långt och tufft? Troligen håller de också i ungdomsorienteringen och gör den mer socialt anpassad än tävlings- och kämpamässigt inriktad. Jag tycker mig märka att överbeskydd av nybörjarna ger i grunden en rädsla att livlinorna en dag skall försvinna. Och ger även en bekvämlighetskänsla.

Men risken är att ungdomarna redan har försvunnit till de andra tävlingarna, för särskilt Lerfolket har banor även för deltagare från 0 år. För de riktigt unga måste det vara toppen att få gegga ner sig hur mycket som helst, utan att mamma/pappa träter. Springer de orientering i stället, får de ta sig fram efter snitsel i terrängen när de deltager i Knatte-knatet – och det är ju bra – men sedan är det mest stig- och väglöpning när de kommer in i ledstångsåldern. Och det tycker de förstås inte är lika kul som att ta sig fram i vild terräng. Men ett måste som allt nu är upplagt.

De som var med på "gamla tider" vet att i början av 1960-talet hade unga nybörjare inte mycket till ledstångsorientering att hålla sig i. Skillnaden mellan nybörjarens kontroller och de erfarnas var att nybörjarkontrollen satt PÅ den lilla höjden där ute i skogen medan de andra hade sina skärmar vid någon höjdfot. Och detta många gånger på svartvit karta i skala 1:50.000. Ändå var det ingen som slutade trots dessa svårigheter, utan detta var Orienteringens speciella, lockande utmaning att klara av på den tiden. Och Orienterarna blev bara fler och fler och fler. Gamla Älgdrevet växte från 1500 till 4500 deltagare på bara något år och där var det svåra banor i oländig terräng och för det mesta riktigt snögloppigt busväder som lockade. Lyckades någon gå tillnärmelsevis rätt på sin bana, var segermarginalen fem minuter eller mer – och det gällde alla klasser. Banorna lades inte efter några vägledande färgspektra som nu, utan var råbarkade rakt av. Jag törs inte avslöja vem som var banläggare … :-).

Sedan dess har mycket hänt i samhället som varit till Orienteringens nackdel. Främst att det svenska samhället har varit välmående i många år och att politiken gått ut på att avfolka landsbygden. Alltför många har därför tappat både kondition och den naturliga kontakten med skogen. Det blev närmare till gym och innebandyhallar – och där blev de dessutom inte blöta om det regnade ute.

Någonstans där på vägen blev Orienteringen urkopplad och när svenskarna en dag fann att de åter kände för att röra på sig i terrängen, blev förstahandsvalet andra tuffare arrangemang som bjuder på stora strapatser. En del är klettävlingar som lockar många, många tusen deltagare.

Skall orienteringen matcha dessa andra tävlingar, bör nog Nattorienteringar komma tillbaka i samma utsträckning som under orienteringens glansdagar. För orientering i pannlampans sken, har lätt för att bjuda på en spännande känsla. Och då lägga till några långa, lätta banor för speciella klasser, eventuellt att deltagarna där springer två och två. Viktigt är att dessa klasser får egna tuffa namn och inte något mesigt och stelbent som till exempel "Öppen Motion 12", något som vanliga orienteringar nu är drabbade av. Det låter ju inte spännande att springa Öppen Motion. I stället skall namnet ge en vink om blod, svett och tårar.

Här får Orienteringen faktiskt tänka till lite.

Ett annat tänkvärt utlägg om orienteringens framtid hittar ni här.

 

 
Julkalendern dag 8
Skrivet av Kart-Bosse   
2015-12-08

 

 

Det finns några grupper i samhället som det blir svårt att göra orienterare av. Här är två av dem.

Den första gruppen är de flyktingar som kommer till Sverige. Det pratas en del om hur vi ska kunna lära dessa nyanlända att bli orienterare. Jag ser det som ganska svårt inom en rimlig framtid. En del av dem törs ju inte ens bo i landsortsbyar om de ser skogen från sitt boende.

Den djupa skogen skrämmer.



En annan grupp är vissa joggare.
Alltid klarsynte norrmannen Hans L. Werp skrev i ett utlägg på OPN.no när det gäller rekrytering av dem till vår sport:

"Det er små sjanser for å få joggere med ørepropper inn i orientering".

Just det. Kan inte sägas bättre än på det go´a norska språket. Han har så rätt, Hans. Det blir svårt att göra orienterare av joggarna med öronproppar. De lever i en egen värld.

Nu har jag ingen bild  att visa på "joggere med ørepropper". Kan bero på att det här är en tuff Julkalender :-).

 

 
<< Första < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista >>

Resultat 81 - 90 av 2962

Rösta

Kända ordspråk, som orienterarna tolkar dem. Vilket är bäst?
 

Who's Online

Partners

Idre Fjäll

OPN

© 2017 Orientering på Idrefjäll
Joomla! is Free Software released under the GNU/GPL License.